Jag ber om ett stekt ägg. Jag får två. De frågar om jag vill ha peppar på det. Jag säger nej. Jag får peppar. Stekas på båda sidor? Jag svara nej. De vänder ägget.

Ibland kan Sri Lanka bli lite komiskt. Till exempel i morse. Vill du ha vatten i ditt glas, frågar servitören under frukosten. Nej, svarar jag. Självklart häller han upp vatten med ett leende. A penny for your thoughts, tänker jag. Jag har lite svårt att förstå det.

Listan kan nämligen göras lång. Nej betyder ja, ja betyder nej. Ringer jag receptionen om en kyl som är sönder betyder det ingenting. Inte för man ringer tredje eller fjärde gången och är arg. Då hör man ”Minibar broken, Sir.” Jo tack, jag vet.

I går fanns en tjej i recptionen. Hennes engelska mycket knacklig. Trainee står det på hennes skylt. Tre gånger i mitt jobb går jag till receptionen i olika ärenden. Tre gånger förståe hon inte vad jag menar. Tre gånger får hon kalla på hjälp och tre gånger går hon bort när hjälpen väl kommer så att hon inte lär sig det specifika ärendet till nästa gång. Som hur man beställer en taxi till exempel.

Igår kväll knackade städhjälpen på mitt rum. Så även nu i morse. Jag behöver inte rummet städat innan jag checkar ut. Men att ha rummen färdigstädade till gruppen kommer någong gång på eftermiddagen, nej det går inte.

Jag kan göra listan lång. Mycket längre. Jag undrar på vad allt detta kan bero på. Dålig upplärning i servicebranschen? Kulturella skillnader? Förakt för gamla kolonisatörer, engelskmän, alltså vita i allmänhet? Jag vet ärlig talat inte. Det blir oavsett lite komiskt ibland. Nu ska jag oavsett njuta solen på min balkong. Här finns förhoppningsvis ingen rumsservice.