Att ankomma sin destination klockan halv tre kan å ena sidan innebära att man går rakt i säng, sover sköna timmar och vaknar precis lagom till att frukosten ännu inte har stängt.

Å andra sidan kan det också innebära att man lägger sig direkt, för att sen ligga och vrida på sig, fram och tillbaka, medan man omedvetet räknar ner minuterna till frukosten börjar. För mig blev ankomst Colombo denna sista variant.

Igår blev därför dagen som jag trött och med lättare men konstant huvudvärk skulle upptäcka Sri Lankas huvudstad. Som tur är har jag varit här förut. Den självpålagda stressen med att hinna med vissa saker var därför borta. Viktigt endast att skaffa lankesiskt simkort (gick på fem minuter) samt ta ut pengar (tog betydligt längre tid). Först skulle man nämligen hitta en bankomat som accpeterar mitt kort. Sen växla de uttagna stora valörer till små valörer. Som reseledare på just denna resa är det nämligen jag som svarar på dricks till bagagebärare och liknande. Många småsedlar är därför viktigt. Bagagebärare växlar som ni vet inte.

Det blev en curry till lunch och sushi till middag. Pappersarbete däremellan. Utforska Colombo blev det inte. Förutom några kolonialbyggnader mellan simkortet och banken. Jag får skylla på min jetlag.

Mailväxling med kontoret, nya frågor angående resan. Sådana dyker hela tiden upp. Särskild när det är en ny resa.

Det börjr regna. Jag har med mig både solfaktor och paraply. Idag är det paraply som behövs.

Fönstret på mitt rum går inte att öppna. Ska inte öppnas. Air condition går att reguljera. Små nattlampor vid golvet går inte att släcka. I badrummet finns fyra handdukar. Tre av dem går åt till att täcka för lamporna.

Natt nummer två. Jag borde gått till ett apotek. Huvudvärken är kvar. Somnar vid fem på morgonen. Vaknar halv nio. Dags för frukost. Kanske hinner jag upptäcka Colombo idag.