Klockan är halv fyra denna söndags morgon. Jag fick bära ner min resväska fem våningar. Jag bor på femte och för en gångs skuld funkade inte hissen.

Nu är jag på tunnelbanans röda linje. Det är inte många här i vagnen. Jag kan än så länge räkna oss på en hand. Folk har väl inget i stan att göra nu. Tågen åt andra håll däremot lär vara fullsatta.

Sen var det jag. Jag har heller inget att göra i stan direkt. Jag har sovit dåligt. Nästan inte alls. Det är nämligen nu att höstens första nya jobbäventyr börjar. Flyget till Dubrovnik går 06:05. Jag sover alltid dåligt när jag ska hinna ett plan.

Höstens första jobbäventyr innebär nämligen en rundresa i Montenegro. Då flyger man i mitt fall till Dubrovnik som riktignog ligger i Kroatien. Jag spenderar en ledig dag där. Sen kommer en grupp där jag ska vara med lite inkognito nästan. På studietur. Anteckna, ha koll på tider, lära mig massor under en vecka. Därefter åker jag till Tirana. En weekend själv i den albanska huvudstaden. Sen tillbaka till Dubrovnik, möta min egentliga grupp och sen börjar jobbet på riktigt.

Det är svart natt. Snart ska jag ta flygbussen från Liljeholmen. En ordningsvakt kliver på tåget. Jag kan fortfarande räkna oss passagera på en hand…