Alla känner till Petra i Jordanien. Unescos världsarvslista. Ett av världens sju nya underverk. Lilla Petra, eller Siq al-Barid som det heter på arabiska, är dock inte lika känd. Som en minivariant av den nabatéernas gamla huvudstad ligger den där, ungefär åtta kilometer norr om själva Petra. Det var juni 2013 och jag åkte till Jordanien med två vänner, Jari och Monica. Vi hyrde en chaufför, och det var han som tog oss hit. Det låg ju ändå längs vägen dit skulle, till Petra alltså. Vi går runt i ravinen. Gul-bruna berg åt alla håll. Sand. En lätt bris. Musik. Vi ser honom sitta där. En man med vitt skägg och sin röda keffiyeh på huvudet. Palestinasjal skulle vi kanske säga i Sverige. Han spelar på sitt instrument. En sträng, en båge. Ljuden är inte påträngande. De passar snarare in här. Skapar en stämning. Han får några mynt. Det är trots allt därför han sitter här. Gärna för mig…

Madaba-kartan är inte det man skulle tro, en karta över staden Madaba. En golvmosaik i det som tidigare var Sankt Georgskyrkan i staden Madaba. Mosaiken, som är 1500 år gammal visar dock bild av Jerusalem. Den äldsta existerande karta över det heliga land, den heliga staden. Ja faktiskt den äldsta existerande karta över huvud taget. När kartan gjordes tillhörde området Det bysantinska riket. Bysans om man vill. Sen dess har riken kommit och gått. Kartan glömdes bort och det var först på slutet av 1800-talet som den återupptäcktes. När rika européer med olika syften började leka arkeologer. Mycket förstördes. Transporterades till Europa. Kartan finns dock kvar. Troligen för stor för att ta med…

Från Lilla Petra till Stora Petra. Eller bara Petra om man vill. Det krävs en heldag här. Minst. Det var juni månad. Varmt. Vi vandrar runt. Går och går. Har vatten med oss. Det behövs. Ibland blir vi erbjudna transport. Det finns nog de som behöver det. Vi klarar oss.

En bil står parkerad. Vad ska jag tycka om det? Bli förbannad? Hur kan en bil parkera mitt framför alla sevärdheter? Fattar de inte att de förstör för fotografen, förstör för upplevelsen och fantasin? Eller så struntar jag i det. Vänder på det. Tänker att bilen ger mig en måttstock, en skala. För visst hjälper väl bilen oss att se storheten i den uthuggna stenen?

Jordanien är ett muslimskt land. Muslimska länders förhållande till alkohol kan vara olika. I vissa länder, som till exempel Iran är alkohol totalförbjudet. I Pakistan produceras alkohol men bara de sju procent av befolkning som är icke-muslimer kan få tillstånd att köpa. I många länder, som till exempel Oman eller Förenade Arabemiraten finns importerad alkohol att tillgå för utlänningar. Här i Jordanien finns både inhemsk vodka och arak. Flaskorna säljs i särskilda affärer. Lite som i Sverige kan man säga. Skatterna är höga. Det innebär att en flaska sprit här inte är särskild mycket billigare än hemma. Kostnaden påverkar ju också hur mycket folk kan supa. För den som vill prova har jag en flaska jordansk arak hemma.

Vi bad vår chaufför ta oss till Döda havet. Vi ville så gärna bada. Testa att ligga på rygg i det salta vattnet. Först tar han oss till någon form för resort. Vi står där vid ingången. Musik. Ungar som springer. Inträde på drygt en svensk hundralapp. Huvudstadens övre medelklass åker tydligen hit med sina barn. Det var ju inte riktigt det vi ville. Vi försöker förklara för vår chaufför en gång till. Han fattar. Tar oss några kilometer bort. Parkerar bilen, klättrar ner mot vattnet som ligger en liten bit bort. Här finns inga människor. Ingen musik, ingen toalett, inga omklädningsrum. Här finns stranden, saltkristaller, en liten bäck som vi nästan måste rulla oss i för att skölja bort saltet från huden när vi badat klart. Det funkar. Det var precis det här vi ville. I alla fall jag.

Jag tar ett foto från bilfönstret. Jag tror det är vete de skördar. Det är juni, men det ser ut som september. Inga maskiner. Bara manuell arbetskraft. Jag gissar att det här är deras privata lilla jordbruk. Att det de skördar går till dem själva. Att de eventuellt säljer om de lyckas skörda mer än det deras familjer behöver. Hur varmt måste det inte vara i solen…

Vi ankommer Petra på eftermiddagen och vi latar oss inte. Redan samma kväll går vi till en så kallad Petra by Night-show. En ljusshow bland de 2000 år gamla kulisserna. Här finns turistgrupper. En man spelar flöjt. Även andra instrument följer. Man får inte fotografera med blixt. Bra är det. Jag inser dock att min kamera är för dålig. Eller snarare mitt objektiv. Något stativ har jag heller inte med mig. Det får bli som det blir. Lite suddigt och skakigt. Det gör i alla fall att jag kommer ihåg upplevelsen. Fast det hade jag kanske gjort ändå.

Jerash är en antik romersk stad i nordvästra Jordanien. Här finns tempel till de romerska gudarna. Teatrar, avenyer, pelare, bågar, brunnar och forum. Vi är inte ensamma här. Bara nästan. En lokal familj promenerar i ruinerna. Barnen har med sig en fotboll som de sparkar på. Fast om kolonnerna, koritiska tror jag, stått här i nästan 2000 år, så överlever de förhoppningsvis även en boll.

Visst var jag lite smalare i 2013?! Oavsett. Sista dagen i Jordanien spenderades på en resort vid Döda havet. Här fanns en egen strand med egen lera. Dessutom två massörer eller vad man ska kalla dem som hjälpte till med att fördela gyttjan. Det är svårt att komma åt ryggen själv nämligen. Det ska tydligen vara hälsosamt, bra för det mesta, alla små partiklar, mineraler som huden absorberar eller hur det nu funkar. Sen kunde vi bara. Här fanns duschar och alla fasiliteter. Helt annorlunda än när vi badade bland saltkristaller några dagar innan. Jag gillade båda.

Slutligen en sista bild från Petra. Det gick att rida åsna, men även att rida kamel. Deras ägare väntar på kunder, men jag vet inte. Jag har aldrig haft den där stora önskan att rida. Sen kan man ju även diskutera djurturism tills man bli blå i ansiktet. Det faktum att många människor här inte är särskild rika kvarstår dock. Att djuren kanske är deras enda levebröd. Att alternativen lyser med sin frånvaro. Alla djur har det väl dessutom per definition inte illa bara för att de är arbetsdjur?

Oavsett, kamelerna väntar. Så även åsnan. I bakgrunden Petra som sträcker sig kilometer efter kilometer i det steniga, klippiga ökenlandskapet. Inte ett enda moln på himlen. Kanske kommer det kunder snart…