Ryska delrepubliker, en rundresa i Uzbekistan och ett nytt liv börjar. Det får väl ändå vara slutsatsen när jag ser tillbaka på september månad.

I början på månaden ledde jag en resa till ryska södern. Vi åkte genom Ossetien, Ingusjien, Tjetjenien och Dagestan. Jag blev magsjuk och gick ner nästan fyra kilo. Jag fotograferade natur och människor. På marknaden i staden Makhachkala blev jag nästan knuffad omkull av en man som inte tyckte kameror hade något där att göra. Turismen i Dagestan är nog inte ens i sin början…

Resan i ryska Kaukasus hade precis börjat. På restaurangbordet bredvid upptäckte ett gäng ryska killar att vi var utlänningar. Då beställde de in var sin shot vodka till oss, så att vi fick skåla med dem!

Efter rundresan i dessa fyra ryska federationens delrepubliker fick jag en vecka hemma. Som reseledare är det alltid skönt att även ha lite tid hemma. Det blev en årlig kaukasisk middag med några av mina bästa vänner. Även min partner kom och hälsade på. Han lämnade dock tidigare än planerat. Då hade han blivit mitt ex.

Det var kanske en av anledningarna till att jag inte hann förbereda mig så fruktansvärt mycket inför höstens Uzbekistanresa. Å andra sidan, är det något land jag inte behöver förbereda särskild mycket, så är det just Uzbekistan.

23 norrmän + jag. Nio septemberdagar. Tashkent, Bukhara, Samarkand, Shakhrisabz. Det blev mycket historia, många berättelser, prat om Sidenvägen och hur den har påverkat oss helt här uppe i norr.

En av mina resenärer på Uzbekistan-resan tillsammans med två lokala kvinnor i staden Shakhrisabz. Något av det jag gillar mest med Uzbekistan är människorna. De är nästan alltid så trevliga!

Efter Uzbekistanresan hade jag ännu en septembervecka hemma. Körlektioner, möten med familj, vänner och Rysslands Handelsrepresentation. Körlektioner, städning på balkongen. Jag har dessutom plockat svamp.

När det gäller bloggen hade jag en nergång i antal läsare i september. Det beror på olika faktorer. I augusti hade jag en stadsguide och en bildartikel från min hemstad Narvik som gav oerhört många besök. Jag var dessutom mer hemma i augusti. Det låter kanske lite som en paradox, men en resebloggare behöver vara hemma för att hinna skriva. I september hade jag två jobbresor som tog det mesta av min tid.

Hur har din september varit? Nu har det blivit oktober. Då har jag bara en jobbresa att hinna med.