Från Makhachkala till singeltillvaro


Måndag 10 september: Det blåser ute. Moln på himlen. Jag struntar därför i stranden i Makhachkala, huvudstaden i Dagenstan. Jag spenderar tiden på mitt enkla hotellrum. Läser 300 sidor i boken Sidenvägarna av Peter Frankopan. Ingen dålig dag inte. Ibland är det skönt att ta sig tiden att bara läsa.

Tisdag 11 september: Jag går till marknaden. Pratar med tanter som säljer fisk. Blir knuffat av en man som inte tycker fotografer har något här att höra. På marknaden alltså.

Promenad. Äter fyra nektariner som jag köper på marknaden. Saftiga, mogna, söta.

Läser vidare i min bok. På kvällen går jag ut en gång till. Sista inköpen. Te, choklad, grillspätt. Själva spätten alltså, utan kött.

Onsdag 12 september: Upp 04:00. Taxi till flygplatsen. Gammal taxi, motoen vill inte. Blir stoppad av polis. Nervös. Jag måste hinna med planet.

På flygplatsen. Problemer med biljetten. Vet inte riktigt vad men det löser sig. Till Moskva. Byte av flygplats. Får ta bagaget själv. 7 timmar mellanlandning. Alla timmar behövs.

På kvällen kommer jag hem. Nästan tre veckor sedan jag var hemma. Skönt.

Torsdag 13 september: Körlektion klockan 08:00. Vad tänkte jag egentligen när jag bookade tid?

Jag städar, vattnar blommor. Min kille har flyttat från Brasilien til Irland. Ikväll kommer han på besök.

Jag möter honom i stan efter först ha varit på en afterwork med andra resebloggare. Jag pratar om mitt jobb. De pratar om svenska skolor i Thailand.

Hemma äter vi pizza. Sen vill han prata. Gör slut med mig.

Fredag 14 september: Körlektion, även idag klockan 08:00. Det går bra. Jag är duktig på anpassning av fart.

Gräl. Min kille, nu mitt ex, lämnar lägenheten. Vi är inte vänner. Jag kommer aldrig mer se honom, säger han. Så kanske det blir.

På kvällen hälsar jag på vänner. Bastar och käkar taco. Pratar.

Lördag 15 september: Det första jag gör när jag vaknar är att marinera lammkött. Idag är dagen för den årliga kaukasiska middagen som jag och några haft i drygt tio års tid. En tradition som fortsätter. Ett knytkalas där alla ansvarar för sitt. Jag ansvarar för köttet som ska grillas.

Jag vattnar blommor. Packar resväskan inför morgondagen. Då börjar nästa jobbresa. Uzbekistan.

På kvällen har vi vår middag. Auberginerullar med valnötter och saffran, khachapuri som är georgiska ostbröd, ostar som jag haft med från Dagestan, och armenisk päronpaj, och sen mitt grillande kött. Vi dricker vin från Georgien samt mousserande.

Söndag 16 september: Jag vaknar tidigt. Mitt flyg går 11:30. Det är ett orosmoment dock. En siffra i visumet är fel. Datumet för när mitt pass slutar gälla stämmer inte. Hoppas det går bra ändå.

På Arlanda visar jag visumet. Inga frågor. I Istanbul på flygplatsen visar jag visumet. Inga frågor. Jag ska möta min grupp i Istanbul. 23 norrmän kommer med planet från Oslo. Jag väntar. Osloplanet är försenat. Nervöst. Stressigt. Sista upprop. Nu börjar de komma. Småspringande. Jag försöker kryssa av alla namn. Några är sena. Gaten stänger. Jag får inte vänta längre utan får gå ombord i planet. Efter mig kommer några till. Hoppas alla är med. Tashkent nästa. Över midnatt.

Kategorier:Sammanfattningar

1 kommentar

  1. Men så tråkigt att ni blev ovänner och att det är slut! Du får berätta över en öl. Hör av dig så bestämmer vi en tid och plats. Har du inte mitt telefonnummer så finns jag på hitta.se, eniro m fl.
    Ta hand om dig!

Kommentera

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com

Upptäck mer från Johnnybajdzjan

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa