Efter att min grupp från Untamed Borders reste hem den 9 september har jag haft tre dagar för mig själv. I vanliga fall är det då man börjar utforska, tycker jag. Gå gata upp och gata ner, besöka grannskapens små marknader, något lokalt museum, testa ut lokala delikatesser som man innan inte riktigt vågade visa för gruppen eller inte visste om. Det är alltså i vanliga fall.

Makhahkala är däremot inget vanligt fall. Jag gick längs gatorna här en dag i maj. Förutom stadens marknad så hann jag tydligen med det mesta då. Här i Makhachkala bor visserligen en halv miljon människor och ännu lite till. Det är huvudstad i den ryska delrepubliken Dagestan men trots det, nej, här finns inte särskild mycket att hitta på.

En rysk popstjärna skulle visserligen uppträda men det blev inställd. Bögrykten resulterade i så många dödshot att arrangörerna inte kunde garantera varken artistens eller publikens säkerhet. Utekafeer finns det några stycken av och visst kan det vara underhållande att titta på folk. Men i längden?

Jag funderade på om jag skulle försöka träffa några couchsurfare. Men nej. Folk vill ju gärna höra vackra saker om sin stad. Om Makhachkala finns inte så mycket sådant att säga. Dessutom måste man då vara social. Det är inget jag orkar just nu.

Tre nätter på ett hotellkomplex från kommunisttiden är därför ett rätt så lagom val. Enkla rum, varmvatten finns. En tant på varje våning som ser till att allt är under kontroll. Vakthavande. En kvarleva från den tid då alla skulle vara i arbete.

Hotellet ligger dessutom mitt i smeten, om nu Makhachkala kan kallas smet. Nära till den smått smutsiga stranden. Ett stenkast från den lilla gågatan med uteservering och affärer med stor utbud av dagestansk brandy. Brandy, eller konjak som de säger, produceras nämligen här. Så även mousserande vin. Den är rätt så god.

Jag spenderar mina dagar med att läsa böcker på min surfplatta. En bok om blogging och det att påverka. Inte så mycket nytt egentligen. En bok om Sidenvägen. Eller snarare sidenvägarna. De gick ju trots allt åt många håll.

Makhachkala är nog den perfekta destination. Perfekt för ingenting, eller för det som just jag behöver göra just nu. Läsa böcker. Visst, jag svängde förbi marknaden också. Pratade med trevliga tanter som sålde färsk fisk, honung och örter. Blev nästan nerknuffad av en kille som inte tyckte det behövs fotografer här. Men förutom det, den perfekta destination för ingenting.