Vägpolisen stannar vår bil och frågorna kommer som vanligt. Era pass, tack! Var kommer vi ifrån? Vart ska vi åka? Vad ska vi göra där? Sen fortsätter frågorna med hur vi känner varandra också vidare. Det här med turism i Dagestan är liksom inte grejen, och det kommer tydligen inte bli det heller. Trots att vi är på väg till Rysslands äldsta stad med dryga 2800 år på nacken, Derbent. Jag glömde säga att staden är Unesco världsarv…

Vi besöker förståss fortet. Det är det man gör i Derbent. Här kan man klä upp sig i traditionella kläder och få sin foto tagen, det vill säga en fårskinnskappa över axlarna och en pälsmössa på huvudet. Behöver inte överanstränga sig direkt och jag har väl aldrig sett någon som faktiskt utnyttjat fasciliteterna.

Sedan blir det promenad genom gamla kyrkogården. Det är vackra vyer men jag förvånas mer över sköldpaddan som plötsligt dyker upp där vi går. Trevligt med djurliv. De måste nog finnas vilda här, inte kan den väl ha rymt?

Längs gatorna och i trädgårderna växter fikon och granatäpple. Vi stannar och smakar på de som hänger utanför staketet.

En pojke säljer glaserade äpplen. Ett äpple kostar 30 rubler, det vill säga drygt 4 kronor. Vi köper ett äpple och tar en bild där han duktigt balanserar äppelfatet på huvudet.

Sen besöker vi både kyrka, moske och synagoga. Mosken är i funktion, så även synagogan. Kyrkan är dock det gamla armeniska kyrkan, men några armenier finns inte kvar i stan. I kyrkobyggnaden finns nu ett mattmuseum och det kostar 200 rubler att fotografera, trots att det egentligen inte är så mycket att fotografera där inne. På kyrkans fasad ses skotthål från 100 år tillbaka.

Vi äter lunch på trevlig restaurang. En flaska lokal mousserande vin kostar 35 kronor. Sen bär det iväg tillbaka till Makhachkala där vi gör en kvällspromenad, doppar tårna i Kaspiska havet. Det är faktiskt rätt så varmt. Frågan är bara hur rent det är. Jag skulle nog inte ta chansen på att simma. Som om jag inte redan varit magsjuk.

Vi kollar in Leninstatyer och parken där ungarna leker och föräldrar promenerar eller samtalar. Makhachkala känns lugn ikväll. Kanske är det för att det är lördag. Kanske är det för att det är höst och fortfarande varmt. Eller så är det alltid lungt här.

Vi avslutar med middag på georgisk restaurang. Imorgon bitti åker resenärerna. Då kommer jag vara själv i stan tre dygn. Jag får se vad jag kommer hitta på då!