Måndag 13 augusti: Jag befinner mig i Stenstorp där min mamma bor. Jag ska vara på besök några dagar. Dagsutflykt. Stoppar och käkar glass vid någon gammal kvarn som nu blivit cafe. Basta Kvarn i Blidsberg. Sen fortsätter vi. Målet för dagen är Ulricehamn.

Det finns egentligen ingen anledning till varför vi åker dit. Förutom att jag inte varit där. Vi promenerar längs storgatan. Blomaffärer. Nuförtiden har dessa mer inredning än blommor. Alltid lika minimalistiskt. En mineralaffär! Stenbutiken i Ulricehamn heter den. Jag tittar runt. Pratar med innehavaren. En man som i 40 år åkt runt i världen och samlat in sten. Nu står jag i hans affär och småpratar. Mamma och morbror väntar utanför. Jag måste gå. Jag inser också att hit måste jag tillbaka. Här finns en berättelse.

Tisdag 14 augusti: På förmiddagen jobbar jag. Översätter resevillkor för en resebyrå som jag fått kontakt med och som även är aktiva på den norska marknaden.

På eftermiddagen tar min mamma, morbror och jag bilen och åker till Falköping. Vi hämtar upp levande kräftor som min mamma beställt. På kvällen kokar hon dem. Jag måste medge att jag tycker lite synd om kräftorna. De fäktar med stjärten och vill absolut inte i grytan. Där kokar vatten tillsammans med öl, salt, socker och krondill.

Onsdag 15 augusti: Besök i Tidaholm. På onsdagar är det marknad på torget. Trots att jag snart ska åka bort köper jag några gröna växter. Sex stycken för 160 kronor. Vet inte riktigt hur det kan bli så billigt men det är det.

Inresetillstånd till Abkhazien. Äntligen kom det. Jag ansökte för en vecka sedan. Fick ingen bekräftelse men tydligen gick ansökan fram ändå. Nu kommer Abkhazien, en såkallad utbrytarrepublik från Georgien, ingå i min egen lilla Kaukasusresa inför den rundresa jag sen kommer leda i ryska Kaukasus i början på september.

Vi äter kräftor. De som mamma kokade igår. Sen är det dags för tåget till Stockholm.

Torsdag 16 augusti: Risktvåan. För att köra bil på halkbana måste jag hela vägen ut till Gnesta. Det är trevligt med en liten utflykt. Halkbanan är rolig. Testar bromssträckor. 50 km/t ger 4 meter på tort underlag. 70 km/t ger över 10. När underlaget är halt blir sträckan över 50. En sak är att läsa om det. En annan att uppleva det på riktigt.

På eftermiddagen kommer mina vänner Carin och Peter förbi. Spontanbesök. Det gör man sällan gör nuförtiden. Åtminstone i Stockholm. Te och kanelbullar. Visst är det skönt att ha något i frysen.

Fredag 17 augusti: Min kompis Jari kommer till mig på morgonen. Jag ska övningsköra. Manuell växel. Vi jobbar med själva problemet som är anledningen till att jag troligtvis kommer köra upp på automat. Eller snarare, jag har två problem. Det ena är att växla ner och fortfarande ha koll på trafikbilden när jag kommer in i en rondell eller ska ut på en huvudled. Det andra är att få bilen igång igen tillräckligt snabbt när jag väl har stannat på rött ljus eller om jag fått stanna helt för att komma in i rondellen. Visst, jag kan ligga där och känna dragläge, det klarar jag. Men att köra pang på, utan at mysa i dragläge först, det går inte. Jag får starta om. Starta om… Starta om…

På eftermiddagen går tåget till Malmö. Jag ska hälsa på vänner som jag inte sett på ett par år. Om jag ska hitta det här året är det nu det gäller. Imorgon är det dessutom Pride i Köpenhamn.

På tåget lyssnar jag på italienska San Remo-hits. Men även på stolgrannen bredvid mig. Stolgrannen bakom mig. Privata samtal på hög volym. Man får i inblick i främlingars vardag. Vissa har större problem än andra.

Min ena kompis möter mig på stationen. Malmö är en slagmark. Väktare springer efter berusade ungdomar och i kalabaliken missar vi vår buss. Det är sista dag av Malmöfestivalen.

Sent hem till min kompis. Sent i säng efter en hemmagjord iransk måltid.

Lördag 18 augusti: Vi äter frukost på balkongen. Utsikt över Rosengård. Åker tåget till Köpenhamn. Möter min vän Håkan. Håkans vänner. Vänners vänner. Vi har picknick i en park. Positivt med gratis offentliga toaletter. De finns lite här och var i den danska huvudstaden. Så borde det vara även i Sverige.

Sen tittar vi på prideparaden. Det är nämligen pride idag. En parad och sen ett gratisevent i stan. Inte lika stort och påkostat som i Stockholm. Man behöver inte alltid vara så påkostad.

Paraden drar ut på tiden. Det gör de i och för sig alltid, oavsett vart i världen man befinner sig. Men det går trögt. Kanske är inte dansk vispop lika catchy som svensk schlager. Även paraden i Oslo är mer spännande än det här. Det kanske beror på ölen. Den synliga alkoholkonsumptionen är betydligt större än i de andra skandinaviska huvudstäder. Då särskild när det gäller öl. Kanske är folk helt enkelt så kissnödiga mot slutet av paraden att de inte orkar dansa och vara glada? Det blir helt enkelt fysiskt omöjligt.

Efteråt är det party i gatorna. Det är det positiva. Vi dansar och pratar. Det är fest stämning på ett folkligt sätt som du inte hittar i till exempel den svenska huvudstaden. Kanske för att det är gratis och öppet för alla? Innan midnatt är jag tillbaka i min kompis lägenhet i Malmö.

Söndag 19 augusti: Tur att jag inte drack för mycket igår. Jag vaknar fräsch och utvilad. Dricker kaffe, äter en banan till frukost.

Börjar skriva på ett blogginlägg om Narvik, min hemstad. Det tar några timmar. Det är första gång jag skriver en riktig stadsguide på min blogg.

På eftermiddagen möter jag min kompis Håkan. Vi umgås på hans kolonilott. Grillar. Vänner kommer på besök. Det är några år sedan jag besökte Håkan i kolonistugan. Jag är imponerad över hur fint han har fått det.