Måndag 6 augusti: Klockan 08:00 har jag körlektion. Det är nästan en månad sen förra gången. Att växla ner samtidigt som jag ska in i en rondell är svårt. Vi pratar om möjligheten till automat.

På kvällen kommer Martin och Oras på middag. De är mina vänner som bor i Bryssel och som jag inte sett sedan jag var där för två år sedan. Jag serverar en indisk vegetarisk gryta på potatis och blomkål. Vi dricker hemmagjord flädervin.

Tisdag 7 augusti: Körlektion. Fika i stan med en gammal kollega. Sen middag hos min kompis Anton. Vi har heller inte setts på länge. Jag har med ett rött halvsött vin från Uzbekistan. Anton gör pizza. Vi pratar, och det blir sent innan jag kommer hem.

Onsdag 8 augusti: Körlektion. Jag testar automat för första gång. Vad enkelt allting är. Nu har jag plötsligt koll på trafikbilden. Infart till motorväg går hur lätt som helst. Även rondellerna. Automat är som en annan värld jämfört med bilar med växellåda. Fast visst, växel går ju också lära sig. Att växla upp är lätt. Det handlar bara om rutin. Och att kunna göra två saker samtidigt.

Torsdag 9 augusti: Inte körlektion utan årlig hälsokontroll. Jag väger över 70 kilo. Det kommer som en chock. Visst… Jag vet att jag gått upp i vikt. Byxorna är trånga. Även skjortorna är trånga över axlarna. Men 70 kilo. Det hade jag inte trott.

Senare på dagen skriver jag. Jag ansöker om visum till Abkhazien. Om allt går enligt plan kommer jag spendera några dagar där senare den här månaden. Jag får ingen kvittering på min online-ansökan. Svar ska komma om en vecka.

Fredag 10 augusti: Körlektion. Det går hur bra som helst. Automat. Sen möter jag min kompis Jari. Vi övningskör. Växel. Mot Uppsala. Det går bra det också.

Tillbaka i stan äter vi sushi till lunch i Kistagallerian. Fin buffet. Jag skyndar hem. Har tvättid. På kvällen är jag hemma själv. Vacker solnedgång…

Lördag 11 augusti: På morgonen skriver jag ett blogginlägg. Det handlar om höstens resor. Bloggen kan vara ett bra verktyg för att tänka högt kring mitt jobb som färdledare. Den hjälper också att strukturera månaderna. Det känns bra att skriva, inte bara om det jag gjort men också om det jag ska göra.

På eftermiddagen dricker jag öl tillsammans med min resebloggarkollaga Katarina som driver bloggen Äntligen Vilse. Vi pratar resor, och om att skriva om resor. Det är alltid trevligt att träffa Katarina.

Söndag 12 augusti: Jag är bjuden på lunch hos PICS, en kulturell organisation som vill ge en positiv bild av Pakistan i Sverige. De hittade mig genom tidningen Metros artikkel tidigare i sommar där jag nämner deras land som en av mina favoritdestinationer.

Ris med gröna ärtor, kikärtsgryta, yogurt med mera. Pakistansk mat smakar så mycket. Det kanske ser enkelt ut men kryddningen är underbart balanserat. Det här kan jag äta varje dag.

Sen intervjuas jag om mina resor i Pakistan, upplevelser på gott och ont, fast jag har mest gott att säga. Det filmas och fotas. Jag pratar om polis, magsjuka, profetens födelsedag, shopping och natur, bussar och tåg.

På tal om tåget. När jag skriver det här är det söndag eftermiddag. Jag sitter på tåget till Skövde. Dags att hälsa på min mamma några dagar.