Inte nog med att gatorna är fulla av folk. Fastlandskineserna på dagsutflykt till Macau, eller Macao som det också stavas, tycker även om att skydda sig mot solen. Därför går många av dem runt med stora paraplyer. Att vara brun är kanske synonymt med jordbruksarbetare i rismarkerna. Det vill ingen vara, och därför är det paraplyer som gäller, också när det är stekande sol.

Många folk, eller ja, många turister, innebär gärna en utmaning för fotografen. Paraplyer innebär förstås ännu en utmaning. Så varför inte ta bilden som den är? Ruinas de Igreja de São Paulo, ruinerna efter St Paul katedralen. Kyrkan påbörjades 1602, förstördes 1835, och som sagt, nu står bara ruinerna kvar. Ruinerna efter kyrkan, kanske ett symbol på ruinerna efter kolonialmakten Portugal som styrde Macau helt fram till 1999. De som nu styr Macau är kinesiska fastlandsturister med paraplyer.

När jag var kanske fyra år minns jag att jag ville se filmen Dumbo på biograf. Om jag fick det har jag inget minne av, men jag minns att jag ville se den. I Macau gick jag förbi restaurangen Dumbo och minnet från när jag var liten kom tillbaka. Nu vet jag inte vad som får något att kalla upp sin restaurang efter en flygande elefant. Det kanske var någon vars barn så mycket tyckte om filmen. Att föräldrarna till slut uppkallade sitt livsverk efter den… Vad vet jag. Jag frågade aldrig…

I love Macau. Eller nja… Visst, den lilla ön utanför kinesiska kusten som under 400 år tillhörde Portugal är ju trevlig. Så trevlig att jag faktiskt varit där två gånger under mina resor. Båda gångerna dagsutflykt från Hong Kong ska sägas. För vad gör man egentligen i Macau? Förutom att köpa t-shirts? Svaret kommer vid nästa bild.

Det är alltså det här man gör i Macau. Man spelar på kasino! Ja hela ön är nästan som en enda stor kasino. För att ta mig från hamnterminalen där båten från Hong Kong kommer in, fick jag faktiskt gå igenom en kasino för att komma in till centrum. Åtminstone för den som väljer att promenera. Jag tar en bild vid slot-maskinerna. En halvsekund senare insåg jag att det inte var så smart. En man som sitter och spelar blir rasande. Det var inte han jag tog bild av, men visst, han kunde ju ha hamnat i bilden. Det att spela på kasino är kanske lite väl privat. Fastlandskineser, och det är stort sett de som är turister i Macau, får ju inte spela där på fastlandet. Där är det förbjudet. Macau blir därför deras tillflyktsort. Då ska inte jag komma här med min kamera.

Ännu en kasino fast den här gången utifrån. Stadsarkitektur på sitt bästa eller sämsta, hur man nu väljer att se på det. Casino Lisboa med hotell och allt byggdes i 1970 och det kan man se. Jag hoppas Casino Lisboa kommer stå kvar som det monument och landmärke det är. Som hotell, som kasino, spelar ingen roll, men oavsett vad de moderna stadsplanerarna gör, rör inte Casino Lisboa!

Visst, Macau har ruiner efter gamla portugisiska kyrkor. Så mycket annat gammalt finns dock inte. Så varför inte då låta sig inspireras av Italien och bygga lite eget gammalt? Det har gjorts i olika delar av världen, och nu även i Macau. Vandra i colosseum, titta på bågar och pelare och låt dem fungera som bakgrund till alla instagram-selfies. Det blir säkert bra!

Ett annat sätt att inspireras av Italien är att bytta ett shoppingcenter i italiensk stil. Och med italiensk stil menar jag då förstås en kopia av Venedig. Komplett med kanaler, gondoler, broar och arkader. Allt, medan lyxaffärerna ligger där i rad och fastlandskineserna får möjlighet att göra sig av med sina pengar. Även här i instagram-vänliga omgivningar. Var det någon som nämnde kitsch?

Får man inte bilden utan dem, så får man bilden med dem. Stadsbild från Macau, komplett med stråhatt, karta och en gullig mobil. Skyltar visar väg på både kinesiska och portugisiska. Gatorna renoveras och husen är färggranna.

De som varit i Portugal, Spanien eller Nord-Afrika har säkert sett det kakel som ibland pryder fasaderna på äldre hus. Så är det även i Macau. Importerat en gång i tiden från Portugal finns många hus där väggarna består av intrikata, geometriska mönster och olika färger. Jag har länge tyckt om kakel, så mycket att jag har kakelmönster-klistermärken i mitt badrum, riktiga kakelplattor från Brasilien som ju även de en gång i tiden låg under den portugisiska kronan. Jag har även en och annan kakelplatta från Portugal där hemma. Jag frågade i en kakelaffär om man i Macau producerade kakel…

Svaret på kakelfrågan blev däremot nej. Macau importerar även idag sitt kakel från Portugal. Och vill man inte täcka hela väggen med mönster, ja då kanske det räcker med ett helgon bredvid brevlådan?

Det känns definitivt annorlunda, och även lite udda att gå runt i Macau med all denna blandning av kinesiskt och portugisiskt. Att det känns udda beror säkert på att det är en kombination vi är ovana vid. Som som hur en italienare skulle reagera på svenskarnas kebabpizza.

På tal om mat, i Macau är även maten fusion. Den här bilden tog jag under min första Macau-vistelse. Det var hösten 2008 och den kamera jag hade var inte alls särskild lämplig för fotografier i dåligt ljus. Så även om maten på bild ser rätt så oattraktiv ut, så var den rätt så god. Fusion av kinesisk och portugisisk, och den som vet lite om portugisisk mat vet även att torsk är mycket populärt. Och torsken, ja den har Portugal under många hundra år köpt i Norge. Här alltså, norsk torsk i wok med svamp och grönsaker!