Ute skiner solen och det känns som om jag befinner mig i Spanien, Italien eller någon annan stans vid Medelhavet.

Jag tar solskyddsfaktor i ansiktet. Det glömde jag nämligen för ett par veckor sedan, jag har fortfaranse ett sår på läppen sen dess.

Sen skrollar jag min instagram, sådant jag gör om jag har fem minuter till övers eller sitter på toa. Bilder av vinglas i solnedgång, badande barn och vuxna, vänner och släkt som kommenterar.

– Vilket vackert väder!

– Vilken fantastisk sommar!

– Bästa sommaren jag kan minnas!

Allt det låter ju väl och bra. Inget är ju bättre än vänner och bekantas fantastiska liv. Idyll och sommarmys på högsta nivå! Men, för det kommer ett men.

Vilken fantastisk sommar? Jodå, fråga brandmanskapen i Sveriges vidstrakta land vad dem tycker. Fråga bonden som inte har mat till sina kossor och får.

Medan svenska radion går varm med nyhetssändningar om brandfara, bränder och grillförbud, pratar norska radion om nödslakt av boskap och bristen på foder. Det är knappst att djuren har något att äta nu, hur ska det då gå till vintern? Svaret är enkelt, det kommer inte gå till vintern.

Nödslakta mjölkkossorna, vem ska då producera mjölk och smör till julkakorna? Den ena krisen leder till den andra. Nödslakta nu, om det nu finns ledig timme hos slakterierna, och till vintern är det smör- och mjölkkrisen som fyller tidningarna.

Jag tittar ut från fönstret. Mitt hotellrum är säkert 28 grader varmt och jag behöver en kalldusch innan jag går ut i solen. Dock är det flera som behöver en kalldusch på riktigt: De som tycker det här är en fantastisk sommar.