Det är sällan jag har sett så mycket. Ja sällan jag ser över huvud tagit. Hjortron är inget jag plockar varje år. Tyvärr.

Nu är jag i alla fall här. På min farmors gamla hjortronmarker vid Lakselv. Utsikt över fjorden. Och framför mig en oändlig mängd av dessa bär som växter ett och ett i den fuktiga jorden, myren.

Myren ska man ha respekt för. Människor kan gå sig fast. En ko drunknade just här. Man trampar fel. Sen tar man sig inte upp.

Sen går tankarna åt ett annat håll. Åt alla dessa bär som säljs för 200 kronor kilot och att enda begränsningen för mycket man kan tjäna är hur många kilon man kan bära med sig. Att ta sig till de bästa områden är nämligen inte så enkelt. Bilvägarna går inte ända fram.

Ungefär en timme går jag. Sen ligger bären framför mig. Orangea och rött.

Kanske är jag ett par tre dagar för tidigt. Just idag hinner jag plocka ett par kilon på en timme. Sen sitter vi där. Njuter av en macka med brunost, utsikten.

Om några dagar är alla bären mogna. Hundratals kilon, för den som vill. Fast då har jag åkt vidare.