Måndag 16 juli: Havregrynsgröt och stekt ägg till frukost. Veckan börjar bra här på Ljubas guesthouse i Tamga, den lilla kirgiziska byn här på södra sidan av Issyk Kul-sjön där Gagarin vilade efter att ha blivit första människa någonsin i rymden.

Vädret ser lovande ut. Dagens utflykt innebär textilverkstad, folkmusik, lite vandring i naturen och en sväng till stranden. Till en början går allt enligt planen. På textilverkstaden i byn Bokonbaevo får vi inblick i kirgiziska mönstertekniker och hur man gör filt. Vi gör även vår egen filt och jag försöker skapa någon form av matta med motiv av en julgran. Andra är dock mer konstnärliga än jag.

Sen blir det lunch och medan vi äter lyssnar vi på och får en introduktion i Kirgizistans folkmusik. Vi svänger sedan förbi byns bibliotek, tittar in i några affärer och kör sen till Skazka Canyon, eller Äventyrsdalen på svenska. Denna dal eller område med stenformationer är inte på det officiella programmet, men är ett trevligt stopp i fall vi har tid.

Men, gårdagens regn har gjort vägen oframkomlig. Visst, vi kan parkera våra bussar och gå, men det skulle ta en dryg halvtimme. Sen vara där, och sen en dryg halvtimme tillbaka. Minst.

Är det något jag har lärt som reseledare är det att inte vara tidsoptimist. Saker tar alltid längre tid när man är grupp, och försöker man pressa in för mycket i ett dagsprogram kan det fort bli stressigt både för färdledare och resenärer. Våra bussar får vända om. Istället blir det gott om tid på stranden. Moln på himlen gör dock att vi lite tidigare än planerat åker tillbaka till vårt boende.

Tisdag 17 juli: Gröt på hel vete och omelett till frukost. Vi börjar dagen tidigt eftersom vi har en lång väg framför oss. Idag ska vi köra hela vägen till Son Kul-sjön. Det är i underkant av 30 mil, men de sista fem milen är på mycket dåliga vägar.

Vi kör dock inte utan stopp. Först ska vi lära oss hur jurtor byggs. En jurt eller jurta är det traditionella kirgiziska runda filttältet som de kirgiziska nomaderna förut bodde i och som numera fungerar mer som sommarstugor när herdarna tar sina djur upp i höjden till sommarbeten.

Att se hur man sätter upp en jurta har jag aldrig varit med om förut. Precis som gårdagens textilverkstad innebär jurt-byggandet en del praktiska element. Både jag och resenärerna uppskattar det.

Vi fortsätter till Kochor där vi äter lunch och sen shoppar inför de nästa par dygnen. Vi ska ju till Son Kul. Där ska vi bo i jurtor, där finns inga affärer, inget internet och ingen täckning på mobilen. Då gäller det att ha med både snacks, vatten, läsk och kanske lite öl, vin och sprit.

Vägen upp mot Son Kul är skakig. Vi gör många fotostopp. Ser jak-oxar, hästar, får och kor. Bilar och jurtor. Sen ligger sjön där, 3016 meter över havet. Vi kommer fram i lagom tid. Om en timme blir det middag. Sen blir det natt.

Onsdag 18 juli: Heldag vid Son Kul. Den här dagen har jag väntat på. Längtat efter. Det är nu vi bara ska vara. Inte ha något på programmet, utan bara vara.

För 700 som (nästan 100 kronor) för de som vill var sin häst och guide för två timmar.  Andra väljer att promenera, eller ska jag säga vandra för de som går lite längre.

Vi vet när vi har lunch, vi vet när vi har middag. Tillsammans med lokalguiden arrangerar vi en liten hästshow på eftermiddagen Hästlekar, hästpel, oavsett – kirgizisk nationalidrott, där hästar springer varandra i kapp, männen brottas på häst, balanserar på häst, samt en form av häst-polo där det gäller att få ett dött får, eller som i det här fallet, ett fårskinn, i mål.

Jag blir solbränt i ansiktet. Det svider lite. Kvällens diskussionsämne blir om det ska eldas i jurterna på kvällen eller inte. Det eldas i min jurt. När jag ska lägga mig är det säkert 50 grader där inne. Måste vädra innan jag kan sova.

När jag vaknar om natten för att gå på toa tittar jag på stjärnhimlen. Sällan ser man vintergatan så tydligt. Stjärnbilderna. Jag försöker lite långtidsexponering med min kamera. Utrustning har jag så det räcker. Synd bara att jag inte är lika duktig på alla funktioner.

Torsdag 19 juli: När man sover i jurtor blir dygnsrytmen lite annorlunda. Man lägger sig gärna när det blir mörkt, det vill säga någon gång efter nio på kvällen, och vaknar när det börjar bli ljust, allt någon gång kring klockan sex om morgonen.

Idag har vi frukost klockan sju. De 40 milen härifrån till huvudstaden Bishkek gör att vi börjar dagen tidigt Att be om frukost klockan sju är sällan populärt. Hos restaurangpersonalen alltså. De blir lika förvånade, ja näst intill chockerade varje gång jag som färdledare frågar om maten kan vara klar tidigt. Det betyder självklart att kocken, bagaren, diskaren och alla involvera måste vakna tidigt. För resenärerna är tidig frukost aldrig ett problem.

Sen åker vi. Via berg och landskap. Gör fotostopp. Tar gruppbilder. Äter lunch i byn Kochkor, gör oss av med lite pengar. Ankomst Bishkek. Två timmars vila. Avskedsmiddag med grillat kött och vaktel. Inte varje dag man äter sådant.

Fredag 20 juli: Mot flygplatsen. Klockan är 04:00. Säger hejdå till lokalguide och våra chaufförer. De har varit bäst. Så är det. Helt enkelt bäst.

Nästan sex timmar till Istanbul. Säger hejdå till mina resenärer. De har också varit bäst. Med sådana här grupper älskar jag mitt jobb.

Klockan sju på kvällen är jag hemma. Packar ur resväskan. Vattnar mina växter. Några har dött i värmen. Andra mår dåligt på grund av någon ohyra. På balkongen har det säkert varit 50 grader varmt.

Lördag 21 juli: Jag inser mitt stora misstag. Tur ändå att jag upptäckte det nu, och inte imorgon. Nästa vecka planerar jag en Norge-resa. Hälsa på släkt och familj. Trodde jag hade biljett till måndag. Icke. Mitt flyg går imorgon bitti.

Därför får jag plötsligt bråttom. Nu har jag en dag att göra allt som jag egentligen skulle göra på två dagar. Det hinner jag självklart inte. Jag får därför ta med datorn till norra Norge imorgon.

Till lunch blir med korv, potatis och bönor i tomatsås. Till middag entrecote med stekt potatis kvar från lunchen, svamp och bernaise-sås från påse. Jag tycker faktiskt påse-bernaisen är bättre än den man köper färdig. Den har för mycket vinäger. För sur helt enkelt.

Söndag 22 juli: Upp 04:00. Jag börjar bli van med att gå upp tidigt. Eller så är kroppen fortfarande på kirgizisk tid. Där är den faktiskt redan åtta.

Jag duschar, fixar en smörgås med räkor och majonäs. Tar tunnelbanan in till stan, äter smörgåsen på pendeltåget. Buss 583 till Arlanda har blivit buss nr 0 på grund av tekniskt fel på skylten, men den går i alla fall till Arlanda och terminal nummer 5 där ett litet SAS-plan tar mig till Oslo.

Det är länge sedan jag skrivit en söndagskrönika, men i inrikesloungen har jag tid till det. Skriver om att det är alltid en första gång för allt. För mig är det första gång i lounge.

Efter åtta timmar väntan går planet till Tromsø. Två timmars väntan och jag åker vidare med Wideröe till Lakselv. Min farbror möter mig på flygplatsen. Klockan är tio på kvällen.