Dit vi inte bör åka?


Turismen ger liv och turismen ger död. Eller som ordspråket säger, den enas död, den andres bröd. Kanske är det inte så konstigt att lokalbefolkning i Venedig och Barcelona ser sig trötta på oss turister? Turism kan nämligen orsaka problem.

Jag läste nämligen precis en lista som CNN gjort över ställen dit vi inte bör åka. 12 utvalda orter, regioner och länder. Dessa tolv kunde ha varit många fler. Själv jag varit i tre av dem; Santorini, Venedig och Barcelona.

Mycket möjligt var jag en av dem som lokalbefolkningen på dessa ställen störde sig på. Fast om det inte vore för turismen hade inte lägenhetshotellet på Santorini funnits. Den allt i allo fastlandsgrek som både städade och stod i receptionen hade varit utan jobb. Ett mynt har alltid två sidor. Santorinierna får inte längre ha sin solnedgång i fred. Och visst, jag skulle också störa mig något fruktansvärt om jag väcks av rullväskor och barnvagnar på gatsten utanför mitt fönster varje morgon klockan fyra. Kanske lika bra att jag ändå inte har råd att bo kvar?

Om jag dock bodde kvar skulle jag även störa mig på om min lokala mataffär blev restaurang. Särskild med turistmeny. Så är nog ofta fallen i både Barcelona eller Venedig. Eller som på vissa orter i norra Norge, att lokalaffären läggs ner utan att blir någon restaurang av det. Husen är uppköpta av centraleuropéer. De kommer bara dit om sommaren. Sommaren i norra Norge är dessutom kort. Lokalsamhällen dör. Turister är dock som oftast välkomna.

Det var det här med att inte ha råd att bo. År 1990 hade Barcelona 1,73 miljoner turister på hotell. År 2016 var siffran över 9 miljoner. Totalt räknas att 36 miljoner turister besökte den katalanska huvudstaden det året. Det innebär i så fall ganska många människor i AirBnb-lägenheter. Inte kan det väl löna sig att hyra ut till spanska gamla gummor när turisterna står om hörnet och väntar?

Man kan självklart fördela ansvar. Vilket ansvar har husägaren som renoverar för turisternas behov? Är det invånarna själva i Barcelona och Venedig som väljer att hyra ut till högstbjudande? Alla tackar vi väl i slutändan ja till lättjänta pengar om vi får möjligheten? Eller? Fattig blir den som sitter kvar med sina principer. Kanske är lagar och regleringar en väg att gå. Jag vet inte.

Det är inte bara städer och lokalsamhällen som upplever problem. Naturen är en annan faktor. År 2010 hade till exempel den norska turistattraktionen Trolltunga 1000 (ett tusen) besökare. År 2017 var siffran över 80000 (åttio tusen). Det är en ökning på rätt så många procent. Är det instagrammandet som gör det? Oavsett vad anledningen är, borde det vara uppenbart att det medför slitage på vandringsleden. För inte att tala om logistik kring mat, skräp och toalettbestyr.

I Thailand stängs stränder av. På Filippinerna hela öar. På skotska Isle of Skye är det ont om parkeringsplatser och toaletter. Turisterna både parkerar och gör det de måste lite här och var. En konsekvens av en infrastruktur som inte hunnit ikapp selfiekulturen?

Om större parkeringsplatser och flera toaletter är lösningen vet jag inte. Heller ej har jag svar när det gäller uthyrning och naturslitage. Turismen är dock här för att stanna. Jag åker gärna tillbaka till Barcelona. Även Venedig och Santorini. För trots att turismen ger lite död, ger den även mycket liv.

 

 

Kategorier:KrönikorEtiketter:, , , ,

5 kommentarer

  1. Det är en svår balansgång. En by som är genuin och har en skön feeling kan börja locka till sig turister. Många av lokalbefolkningen tycker det är bra och tar möjligheten att tjäna pengar. Vid senare tillfälle kan det tippa över så byn blir stad och den sköna känslan är borta. Då är det inte lika lätt längre när det som gjorde platsen populär inte längre finns och det drabbar lokalbefolkningen.

    När jag läste turismvetenskap så fanns det ett citat från någon i stilen ”dit överklassen går följer medelklassen efter”. Och så börjar många turistplatser. Rika reser dit med mycket pengar, sedan får medelklassen upp ögonen och börjar komma dit för att det är populärt och har status. Då kommer de stora massorna. De rika letar upp ett nytt ställe att åka till.

    Det som händer mycket nu är att ekonomin i många delar av världen, mycket i Asien, växer enormt och de har råd att resa. Så alla platser vi i väst kunnat åka till länge vill nu många som inte kunde resa tidigare besöka. Så platser fylls av busslasser med kineser och koreaner, infrastruktur hinner inte med och som i Torini eller Venedig har lokalbefolkningen svårt att bo kvar.

    Jag märker samma sak när jag jobbar som skidinstruktör. Vem vill hyra ut en lägenhet till en säsongsarbetare som tjänar 100kr/h och kan betala max 3000kr/månad när man kan ta 1500kr/natt från en turist? Men vad är en skidort utan skidinstruktörer, receptionister, och liftpersonal?

    Det är som du skriver ett mynt med två sidor. Och det är något som finns inom många områden. Jag tror det var uppdrag granskning som hade ett reportage om quinoa i sydamerika. Den ökade efterfrågan gjorde att fler kunde sälja till högre pris och tjäna mer. Samtidigt slog det ut andra odlingar som inte kunde tjäna lika mycket, den lokala variationen av grödor minskade, lokalbefolkningen hade svårare att köpa quinoa som de ätit i generationer och det blev vattenbrist. Samma problem som turismen.

    Det här är egentligen inget nytt problem och jag tror inte det finns ett svar och en lösning. Om man begränsar flödet av turister på olika sätt så kommer priserna ändå att gå upp för man tar inte bort efterfrågan utan gör bara platsen mer unik. Så när efterfrågan går upp och utbudet står still så ökar priset.

    • Tack för långt svar! Intressant jämförelse med quinoa! Det verkar ju verkligen vara två sidor av samma sak.

      Många turistorter började det nog så att det var överklassen som hade råd att resa dit. Det är ju bara att se på alla städer och orter som har klassiska och anrika hotell. Eller så kallade hotell i kolonialstil. Då blir det uppenbart att trenden går långt tillbaka i tid och att det hade med pengar å göra. Sen vill jag nog påstå att flyget så småningom revolutionerade och ändrade just det. Inte hittar man väl hundratjugoåriga hotell på Gran Canaria, Benidorm och Phuket inte?

      Idag tror jag det är andra faktorer som gör att ett ställe blir en ”hype”, t ex täckning i media (men varför får vissa ställen det och andra inte), att det spelas in en film där, att Justin Bieber åker dit, samt att vi som skriver om resor skriver om just dessa ställen. Sen kommer ju frågan vad som påverkar oss. Faktorerna är självklart ännu fler.

      Den största faktor för den stora turistökningen är nog, som du nämner, att folk i Asien får mer pengar att spendera. Klart man då vill ut i världen, och bra är det. Utmärkt att folk blir rikare och väljer att spendera sina pengar utomlands. Och när det då gäller att vissa attraktioner inte har tillräckligt kapacitet, ja då borde ju den begränsas på ett eller annat sätt, som till exempel att minska efterfrågan genom att höja priset eller på annat sätt göra en populär destination mindre attraktiv eller en mindre känd destination mer attraktiv.

      • Kanske är orden överklass och medelklass inte längre lika aktuella men konceptet är ju samma idag. Kanske om vi istället använder ordet status (Justin Bieber har varit där så jag vill dit) och en hint av FOMO (Fear Of Missing Out) genom sociala medier.

  2. Läste just en lång artikel om Santorini på tåget hem igår. Sorgligt att det blir så. För man vill ju själv uppleva alla de där ställena.
    Tror på reglering på regeringsnivå ( förbjuda lägenhetsuthyrning, reglera antal kryssningsfartyg mm).
    Samt att vi resenärer har större fantasi i vart vi väljer att resa. Skrev faktiskt ett inlägg nyligen med förslag på vart man kan åka istället. Många platser på jorden vill ju inget hellre än att vi ska komma med våra turistpengar.

    • Den CNN-artikel jag läste igår och som fick mig till att skriva söndagskrönikan hade också tips på ställen man kan åka istället. Dock tänker jag att vill jag till Venedig så är det just för att jag vill till Venedig. Då vill jag inte ha några tips på vart jag kan åka istället. Dock har jag aldrig riktigt fattat varför vissa ställen blir så oerhört populära medan andra inte. Visst, Santorini är vackert, men det finns då verkligen många vackra ställen i världen. Transsibiriska är populärt i Ryssland, men vad med alla andra tåglinjer typ. Fast vi vill väl åka transsibiriska just för att det är transsibiriska, trots att den inte är vackrare eller mer intressant än de andra linjerna. Verkligen något att fundera över.

Kommentera

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com

Upptäck mer från Johnnybajdzjan

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa