Jag vann över Etihad i Allmänna Reklamationsnämnden. Men vad hjälper en seger hos ARN om flygbolaget ändå inte betalar?  Här kommer berättelsen om hur jag till slut fick mina pengar…

När jag åkte Stockholm – Lahore i december trodde jag Etihad var ett bra bolag. Att bagaget inte kom fram är sådant som händer. Att det inte dök upp förrän jag var hemma i Sverige igen är också sådant som händer. Att jag därför fick köpa allt nytt på resan – visst, det kan också hända. Men att Etihad inte skulle ta på sig något ansvar alls, det trodde jag inte skulle hända.

Resan jag gjorde med Etihad var i december 2016. I januari 2017 framförde jag ett ekonomiskt krav mot flygbolaget. Jag fick till svar att jag kan få ett visst antal bonuspoäng (Guest Miles) om jag går med i deras kundklubb, och att annan ekonomisk ersättning inte var möjligt.

Jag svarade att jag inte accepterade erbjudandet och att om jag inte fick något kompensation skulle jag ta ärendet till ”The National Board for Consumer Disputes”, alltså Allmänna Reklamationsnämnden. Etihad svarar att jag inte kommer få någon ekonomisk ersättning. Jag tar därför ärendet till ARN. Vi är fortfarande i januari 2017.

I juli 2017 får jag brev om att Etihad erbjuder mig ett belopp motsvarande 120 dollar. Mina utgifter för utebliven bagage har högre än 120 dollar, även om man tar med de 2000 kronor som jag fick tack vare min reseförsäkring. Jag accepterar därför inte erbjudandet utan låter en nämnd från ARN avgöra ärendet.

I december 2017 kommer nämndens beslut. De rekommenderar Etihad att betala mig 3000 kronor. Mina utgifter som följd av borttappat bagage täckts i alla fall, och det är bättre än vad jag tidigare erbjudits. Jag kontaktar Etihad igen.

Nu däremot blir flygbolaget tyst. Jag får ett uppföljningsmail från ARN. I januari svarar jag att jag inte hört något från Etihad. Inga pengar, inget svar på mail.

Den 28 maj 2018 får jag mail från konsumenttidningen Råd & Röns Svarta lista. De har skrivit till både flygbolaget och mig och vill veta om Etihad följt nämndens rekommendationer. Två dagar senare kommer svar från Etihad där de säger att ”as a measure of goodwill, we are pleased to offer Mr Friskilä SEK 3,000 as a settlement for the baggage delay.” Jag ska alltså få mina pengar!

Den 11 juni 2018 får jag 3000 kronor in på mitt konto.

Äntligen. Jag är nöjd. Jag har fått pengarna. Fast det är tråkigt att vara tvungen gå till ARN. Det är tråkigt att inte ens ett beslut från ARN leder till utbetalning. Det är tråkigt att det krävs ett hot om Råd och Röns Svarta Lista innan Etihad faktiskt betalar.

Nu har jag fått pengar. Pengar för det jag var tvungen att köpa extra under mina veckor borta i december 2016. Det ersätter dock inte all den semestertid som gick bort. Den ersätter inte all den tid jag i efterhand har lagt ner på ärendet. Om jag skulle få timlön för det räcker inte 3000 långt. Etihad kommer kanske undan Svarta Listan den här gången. I framtiden ska nog jag hålla mig undan dem.

Illustrationsbilden visar mig i en souveniraffär i Pakistan. Både skjorta och byxor hade jag fått köpa nytt eftersom mitt bagage aldrig dök upp under min vistelse i Pakistan. Det tyckte Etihad att jag själv skulle betala.