Det var ett tag sedan jag åkte tåg i Ryssland. Faktiskt så länge sen att jag glömt skillnaden mellan biljettyperna platskartny och kupeiny, alltså där man sitter i öppen vagn och där man har lite mer privatliv och delar kupé med tre andra.

Det är kväll, dessutom min födelsedag och jag står vid biljettluckan på tågstationen i Makhachkala. Tanken är att åka vidare till Astrakhan, och visst, det finns biljett kvar till tåget som går dagen efter.

Perfekt, tänker jag, och köper en platskartny-biljett till 1002 rubler, alltså drygt 140 kronor. Jag kan börja se fram emot morgondagens tågresa. 9 timmar och 20 minuter.

Tågstationen i Makhachkala

Nästa eftermiddag. Jag har checkat ut ur middag hotell, lämnat bagaget på tågstationen, promenerat runt Makhachkala, sett det som finns att se. Nu är klockan 16:00, och om en halvtimme går tåget.

Alla har varit så vänliga. Kvinnan som sålde mig biljetten, som verkligen tog sig tid och även såg i mitt pass att jag fyllde år och grattade mig med dagen. Säkerhetsvakterna på tågstationen som genomlyser bagage och låter mig under dagen förvara min stora resväska hos dem – för halva priset än det bagageförvaringen kostar. Jag är trots allt utlänning och gäst.

Små affärer inne på tågstationen. Här säljs både mat, böcker, tidningar och souvenirer.

På plattformen är det liv. Som en marknad, basar med stickade strumpor, godis, kakor och mat. Inte ska man behöva vara hungrig på tåget inte. Jag tar upp min kamera för att ta några bilder. Impopulärt hos de två polismännen som gick bakom mig. Men jag behöver inte radera något…

Jag hittar min vagn. Vagn 8, plats 18. På perrongen står vagnsbetjänten i full uniform. Hon kollar biljett och pass till alla som ska ombord. Astrakhan är stationen där ryska järnvägarnas tåg nummer 374 börjar. Slutstation är Tyumen i Sibirien, men för mig är det Astrakhan, 9 timmar och 20 minuter senare som är målet.

Jag går ombord. Fast vänta lite… Det ryska tågets version av öppet kontorlandskap? Det här var inte riktigt den planlösning jag förväntat mig, här finns ingen kupé! Jag hittar ändå min plats, och ja, jag har hamnat rätt och inser så småningom vad jag gjort. Det är helt enkelt så att jag tagit fel av det som på ryska heter platskartny bilet och kupeiny bilet. Alltså platsbiljett på tredje klass, respektive andra klass där man är fyra personer som delar kupé. Nu sitter jag här i värmen på tredje klass i öppen vagn tillsammans med en familj från Azerbajdzjan. De har varit i hemlandet på begravning. Nu ska de tillbaka till Saratov där de bor.

Folk försöker få ordning på sina bagage. Resväskor hit, resväskor dit. Det ska plockas ur och lyftas upp eller läggas under. Konstigt ändå att alla plastkasser och tygväskor verkar hitta sin plats. Vagnsbetjänten går genom vagnen. – Alla medföljande får stiga av nu.

Klockan blir 16:35. Tåget lämnar stationen på minuten…

Mitt resesällskap från Makhachkala till Astrakhan

Fortsättning – del två