8 maj. Det är dags att lämna Nordossetien. Efter frukost sätter vi klockan 9 på morgonen kursen österut mot Grozny, huvudstaden i Tjetjenien. Men först måste vi åka genom Ingusjien – ännu en delrepublik inom den föderation som kallas Ryssland.
Magas heter Ingushiens huvudstad. Av olika orsaker behövde Ingusjien en ny huvudstad år 1992, jag kanske återkommer till det någon gång. Nu gör vi bara en mycket kort anhalt här och tittar på den tomma huvudgatan och förberedelserna inför 9 maj.
Staden Nasran ligger också i Ingusjien. Den är känd för sitt mineralvatten men här ligger också ett monument. Ett förintelsesmonument kan man kanske säga. Eller åtminstone ett försök på förintelse.
Under andra världskriget ansåg nämligen Stalin ingusjerna som femtekolonister. De, som så många andra folkslag i Kaukasus skulle tvångsdeporteras.
Ingusjerna blev deporterade. Många dog. Det är deras monument vi besöker. Jag fotograferar en skolklass som också är här på besök.
Jag köper en kylskåpsmagnet. Sen åter vi lunch. I vår grupp har vi en kvinna, Lola. Hon röker. Tänder en cigarett utanför restauranger. En man stannar sin bil, berättar för henne att en kvinna inte röker på gatan. Lola släcker sin cigarett och går in i restaurangen.
Själv står jag också utanför men ser inte vad som händer. Inte för en ingusjisk oxe till man med stort skägg och rasande ögon frågar om jag pratar ryska. Han närmast skriker till mig. – Berätta för kvinnan att hon inte får röka utomhus. Det här är Ingusjien, det är inte Ryssland.
Sen går även han tillbaka till sin Lada, trycker på gasen så det nästan luktar bränt gummi. Kvar står vi. Funderar på vad som egentligen hände här. Att männen bara kan gå till en främling på gatan och säga till henne vad hon får och inte får göra. Och att han förväntar sig att hennes medresenärer bestämmer över henne. Det här är en annan värld, och jag är förvånad, trots att jag nog anser mig själv som rätt så berest. Ingusjien ger en bismak som vi gärne vore utan. Nu lämnar vi republiken och på eftermiddagen ankommer vi Grozny, huvudstaden i del Tjetjenien.
Stadsrundtur innan middag på kvällen. Saltat kött med nudlar och vitlökssås. Här dricker man havtorns-te och inte öl.
Sååå intressant att läsa dina reportage! Just detta är ju tragiskt, men att det finns utbyte mellan länder och kulturer bör ju var öppningen, i längden. Bra att resa! Bra att mötas!
Ja tack för att ni läser och tycker det jag skriver är intressant. Absolut, möten mellan människor är bra, det skapar framgång, förståelse, sen är det ju tragiskt när man möter människor som ligger ljusår från en själv. Ofta kan man ju hitta något gemensamt att utgå ifrån och sen prata om det man inte har gemensamt. I det här fallet blev det dock inte direkt så.
Typiskt män? Eller kanske är det ändå inte den gemensamma nämnaren?
Nej typiskt män tror jag som tur är inte det är. Jag vet inte ens om jag skulle säga typiskt för den här regionen. Men oavsett en företeelse som är rätt så, ja vad säger man, chockerande, provocerande… you name it
!!!!!!!! Låter värre än mullornas Iran! 🙁
Ja men absolut, Iran är helt annorlunda än här.