Det var ett tag sedan jag tröttnade på kylskåpsmagneter. Visst, jag har några stycken där hemma, men det är inte direkt det jag letar efter på mina resor. Det blir snarare tvärt om. Att hitta den affär eller den marknad där magneterna inte tagit över, där det är glest mellan vykorten och de glossiga böckerna. Vilken tur då att jag i Tbilisi har hittat just den marknad där jag kan shoppa och handla precis det jag vill.

Det kanske låter konstigt, men om du besökt Tbilisi och även svängt förbi centralmarknaden, hojta till i så fall! Jag tror inte så många har det nämligen. Centralmarknaden, eller Dezerter-basaren som den också kallas…, den ligger något stenkast från tågstationen. Den sträcker ut sig i det som verkar vara oändliga rader av strumpbyxor, capsar, örter och tvättmedel i lösvikt.

En man står på gatan med två små kaniner. En i varje hand. Han kanske föder upp, säljer dem. De söta små kanske blir födelsedagspresenter till någon som kommer älska dem. Förhoppningsvis…

Några barn tigger. En äldre kvinna bär en påse små apelsiner. Eller det är i alla fall citrus av något slag och hon säger de doftar så gott. Hon hade inte gått här om hennes pension från staten vore tillräckligt. Pittoreskt. Vackert. Och oändligt tragiskt…

Vart börjar man? Marknaden är så stor. Den sprider ut sig längs gatorna, gränderna, portrummen. De organiserade stånden som finns för kött, torkad frukt, spädgrisar som ligger staplade, som väger 6 kilo styck och kostar 15 lari, alltså typ 50 kronor kilot. Jag önskar jag kunde grilla en spädgris.

Hos kvinnan till höger köpte jag rötter för att färga påskägg

Längre några hundra meter åt ett annat håll ligger marknaden för kläder. Där finns också garn. Dansskor för traditionella georgiska danser. Fejkade Dolce Gabbana. Det blir som att gå genom tunnlar av underkläder. Allt hänger där. Prisar förhandlas. Kommersen pågår. Gata upp och gata ner. Ett lugnt kaos. Men ändå organisation. De som jobbar här, de lever här. Har sitt sociala liv, sina nätverk. Det den ena inte har, det kanske man kan hitta hos den andra. Människor är glada. Timlönen är låg.

Just den här dagen har jag tagit med mig sju av mina resenärer. Det är deras lediga dag, det vill säga de får göra vad de vill. Själv har jag några ärenden på marknaden. Jag ska köpa garn åt min mamma och sen, vem vet…

Det tar ett tag innan jag hittar garnaffären. Jag får fråga upprepade gånger. Som tur är, skickar alla mig i samma riktning. Jag föredrar att fråga lite äldre kvinnor. De vet vart garn säljs och de förstår ryska.

1 lari, eller drygt 3 kronor för ett snöre torkat chili

Vi hittar garnet. Jag köper det jag ska. Samma gör några av mina resenärer. Vi går runt i ett par timmar. Smakar torkad frukt, provar vin till 15 kronor litern. Spriten tackar jag nej till, det är lite tidigt på dagen. Jag köper torkat chili på ett snöre. 3 kronor. Samma kostar några rötter som man använder för att färga ägg. Det är snart påsk och då ska äggen kokas. Röda ska de bli.

Efter ett par timmar är det dags att vända tillbaka. Jag har även köpt en halvkilo jordgubbar för 12 kronor. Stora röda. Dock inte så söta som jag hoppats, men det är väl så med jordgubbar. Jag tror de kom från något georgiskt växthus. Det som kvarstår av dagen spenderar jag med en kompis. På kvällen äter jag middag med min grupp. I natt åker de hem. Imorgon har jag ledigt. Vi får se vad jag hittar på. Kanske blir det åter en sväng till marknaden.

Chili samt hemmagjorda såser. Ordning och reda på Tbilisis centralmarknad.