En onsdag i slutet av mars blev alltså dagen för mitt sjunde besök på Stalins museum. Muséet ligger i Gori. Det är en stad i centrala Georgien och är stålmannens födelseort. Stalin betyder nämligen stålman på ryska, eller ungefär så. Det var här han föddes, Iosif Vissarionovitj Dzjugasjvili som han het då, långt innan Ryssland blivit det Sovjetunionen som för allvar producerade stål.

Stalin museum, Gori, Georgia. Foto: Johnny Friskilä

Nu är det inte så att jag är någon Stalinfanatiker eller stalinist direkt. Så långt därifrån. Mitt första besök gjorde jag sommaren 2008 som turist. Det var då jag besökte Georgien för första gång. De sex nästa besöken var i min roll som reseledare. Jobb alltså.

Efter att jag besökt Georgien ett antal gånger de senaste tio åren, är det roligt att se hur landet utvecklas. Turistindustrin har gått från noll till hundra känns det som. Folk får det bättre. Stalinmuséet ser dock ut idag som det gjorde då. Visst, man kan ha flyttat på en ask eller porslinsvas, men i grova drag är det det samma. Och om muséet anno 2018 i princip är det samma som muséet anno 2008, så det är nog även rätt så likt muséet anno 1998 och 1988. Ett museum och en stad som visar fram sin stora son så gått de kan. Stålmannen.

Från Gori till Uplistsikhe

Nu har jag i och för sig gjort mer idag än att tillsammans med min norska grupp på 30 personer tittat på gammal diktator. Vi började dagen genom att åka till Uplistsikhe, en grottstad som olika guider säker olika saker om. Det funkar bra för den som inte läst på innan. För den som har det, kan det dock ställa till problem.

Just det är för övrigt ett av färdledarens dilemma. Hur mycket ska man berätta? Särskild när någon annan kan komma där och berätta precis motsatsen. Lärdomen är väl den att när man pratar historia, och då gärna mycket gammal historia, så får man vara försiktig för tvärsäkra slutsatser. Jag fick påtala det idag när vår lokala praktikant berättade lite väl fantasifullt om Georgiens stora kungligheters liv i denna grottstad.

Grottstaden Uplistsikhe

Korskyrkan på berget

Slutligen Mtskheta. Den gamla huvustaden och numera huvudsäte för det georgisk-ortodoxa kyrkan. Totalt blir det en lagom dagsutflykt dessa tre. Stalinmuseum, grottstad och kyrkostad.

Efter att ha promenerat lite i centrala Mtskheta, vilket är mysigt och trevligt i ett genomturistigt centrum, blev det självklart besök i den stora katedralen. Den är vacker så det räcker, men allra helst borde man kanske spendera lite tid här, kolla alla väggmålningar och helt enkelt ta det lugnt. Det är dock svårt att ta det lugnt i Mtskheta. Människorna omkring är för många. Turister, guider, tiggare. I den ordningen kanske. Fast vem är jag att klaga. Jag är här som reseledare och därför en del av hela paketet.

En timme räcker. Till slut tar vi bussen upp på berget bredvid. Inte för att det är lugnare där. Tvärt om. Även här står souvenirförsäljarna i rad. De hemstickade strumporna får numera ofta vika för kylskåpsmagneterna från Kina. Utsikten är vacker. Vi ser ner mot Mtskheta där vi precis varit. – Ska det vara en magnet? – Kanske en av Stalin?