Templet kallas Östra Mebon. Jag befinner mig i Angkor Wat, eller det vill säga, Angkor Wat är ett av många tempel inom ett mycket stort geografiskt område. Östra Mebon är ett annat, men man kallar gärna hela tempelkomplexet för Angkor Wat. Bland de tusenåriga ruinerna gäller det att använda fantasin. Försöka visualisera. Historiker tror att omkring en miljon människor levde här då. För tusen år sedan alltså. Bodde här, arbetade, bad. Östra Mebon är ett hinduistiskt tempel. Till ära för guden Shiva. Det som är speciellt är elefanterna. En vid varje hörn, som om de vaktar helgedomen från alla kanter. Sen ligger templet lite längre bort också. Det kommer inte lika många besökare hit som till själva Angkor Wat eller Bayon, ni vet, templet med ansikterna. Att det är mindre folk här passar mig alldeles utmärkt.

Hur många procent av turisterna i Kambodja som är kinesiska vet jag inte. Det är vet är att de är många och att de är över genomsnittet intresserade i att få sin bild tagen lite här och var. Att vara kinesisk kvinna innebär gärna att man använder solhatt. När man då ska posera med sin vännina i ett litet fönster vid Bayon-templet, kan solhattarna innebära problem. Denna kamp för att båda ska få plats i rutan. Det kan bli ganska underhållande faktiskt. Jag försöker se det positiva. När jag inte kan få en bild utan människor, gäller det att ta en bra bild med människor. Och jag blir faktiskt lite glad när jag tittar på denna kvinna i rosa hatt. Hon har precis vunnit hattkampen gentemot sin kompis, och se hur glad hon är! Visst är denna bilden roligare än om fönstret vore tomt?

Preah Khan – ännu ett tempel, fast inte lika restaurerat som många andra, och även lite längre bort. Längre bort betyder färre besökare, och färre besökare är bra. Här kan man nästan gå ostörd bland ruinerna. Här var nog det enda stället där jag faktiskt fick en känsla av att vara på plats. Visst finns här andra, men inte överallt. Och polisvakterna, ja de tjänar en extraslant genom att visa oss turister var vi kan ta roliga bilder, hur vi ska hålla våra fingrar och posera så att det ser ut som att vi…. ja, ni fattar?!

Det kallas den ryska marknaden. Tydligen av den anledning att på 1980-talet kom det hit många ryssar och de gjorde sin shopping just här. Idag finns här även ryssar, men de är turister snarare än partitrogna kommunister på tjänsteresa, och här säljs allt från torkad fisk till fjällrävenryggsäckar för barn. I en guidebok läste jag om Kambodjas bästa iskaffe. Inte att jag är så jätteförtjust i just iskaffe, men när jag vid en slump hittade skylten till denna man som enligt artiklarna säljer det bästa kaffet, så kunde jag inte låta bli att prova. Herr Bounnareth serverar här mitt kaffe. Jag får det som take away eftersom elen försvunnit i stan och blivit ganska mörkt här inne. Jag väljer dock att dricka det på plats än då. Herr Bounnareth är en trevlig och underhållande man som levt på att sälja kaffe här under hela min livslängd. Så kan ett liv vara. Och kaffet är oerhört gott!

S-21 är namnet på det kanske mest kända tortyrfängelset under Pol Pots kommunistregim som varade från april 1975 till den vietnamesiska invasionen januari 1979. Eller nja, kommunistregim och kommunistregim. Vietnamesterna som störtade galningen var ju också kommunister och grymheter begås tyvärr oberoende av vilken politisk stämpel man väljer i sitt pass. Rummet är tomt, förutom skelettet av en säng, och ja, det var ju inte så att det direkt fanns madrasser i sängen för 40 år sedan heller, när människor kedjades fast här och torterades till erkännande eller döden. Det praktiska med kakel är att det är lätt att rengöra. Idag finns en fläkt i rummet. Det gjorde det inte då.

Dollar är gångbar valuta i Kambodja och kan användas överallt. Ofta, och särskild på ställen där turister går, står priserna enbart i dollar, fast den lokala valutan riel funkar självklart också. Många växlingskontor står runt omkring som små kioskar där man kan komma med sina pengar och byta in dem i den kambodjanska motsvarigheten. 1 dollar är 4000 riel, och med tanke på att den minsta sedeln är 100, kan det fort bli stora volymer pengar. Större sedlar finns också, så något problem är det egentligen inte. Men varför växla om dollar kan användas överallt? Nja, ibland om man bara ska ha något litet kan det vara praktiskt med småsedlar. Tänk dig själv i Sverige om en tia vore minsta pengen, det vore ändå inte så praktiskt. Dessutom tycker jag det är roligare att betala i lokal valuta än i dollar.

Den här mycket hjälpsamma killen fanns på en marknad i Siem Reap där han innan skolan hjälpte sina föräldrar i affären. De sålde olika sorters förpackad mat, däribland kambodjanskt kaffe som jag har varit inne på tidigare. Kaffe från Kambodja är en av dessa grejer som kan vara roligt att ta med hem och bjuda vänner på. 8500 riel för en halvkilo, det vill säga 20 kronor eller i överkant av 2 dollar. Och eftersom en dollar motsvarar 4000 lokala pengar var det här ett typiskt exempel på när det var praktiskt med just kambodjanska pengar istället för dollar.

Medan det är enkelt att köpa kaffe att ta med hem, är det svårare med torkad fisk. Tyvärr, eftersom jag älskar torkad fisk. Kambodja har både kust och insjöar. Fisk och skaldjur är därför mycket populärt och relativt billig mat. På marknaderna finns det alla varianter av torkad fisk, bläckfisk, räkor också vidare. Vissa är torkade och saltade, andra är mer kryddade. Själv blev jag hungrigare och hungrigare där jag gick bland alla stånd med dess läckerheter. Jag önskar verkligen jag hade mer tid i Kambodja.

När jag var fem år åkte min lilla familj på bilresa i Norge. Jag hade en liten rosa panter som tyvärr försvann någonstans på en campingplats. Det måste ha varit ett riktigt trauma eftersom jag fortfarande minns det. Visst, det är inget jag tänker på varje dag direkt, men minnet kom tillbaka på denna nattmarknad i Siem Reap där flera olika rosa pantern fanns till salu. Nej, jag köpte ingen, jag har faktiskt kommit över den traumatiska händelsen för sådär 33 år tillbaka, men en bild får man väl ändå ta?