Hon är i 50-årsåldern. Lång, inte jättesmal, och med gäddhäng under armarna. Hennes hår är stort, rött och lockigt, blusen signalgul syntet. Byxorna är så neutrala att jag inte kommer ihåg dem och skorna såg jag nog aldrig. Hon skrattar högt och när hon passerar mig i mittgången lägger jag märke till hennes stora, minst lika gula plastpärlor till armband.
Min spontana fundering på denna flight från Sao Paulo till New York är därför om alla hennes kläder har matchande plastiga bijouterier? Brasilianer alltså! Sen går tankarna till min gamla lärare i ryska, Nadja i Murmansk. Hon gick runt i lila. Lila blus, lila jacka, lila byxor, lila skor. Hon hade lila nagellack, en lila läppstift som hon uppbevarade i sin lila handväska. Däri fanns också en penna. Istället för rödpenna till mina hemuppgifter använde hon nämligen lila. Dessa ryssar!
Kvinnan med rött hår, gul blus och smycken har satt sig. Det har nu även alla andra passagerare. Stewarden delar ut hörlurar. Jag märker nu att jag är hungrig men det kommer ta några minuter till vi är i luften, och ännu en timme tills vi får mat. Sen går timmarna. Vi mellanlandar i New York, jag ser aldrig kvinnan mer, och något dygn senare är jag i Sverige.
Väl hemma i Stockholm har jag ett ärende vid Mariatorget. Jag är klar med det jag ska. Medan jag åker rulltrappan ner, tittar jag på alla som åker rulltrappa upp. Och som vi ser ut… Jag räknar till 13 svartagråa vinterjackor. I rad. Inget gult, inget lila. Inte ens lite brunt som åtminstone kan skapa någon variation i Stockholm tunnelbanas rulltrappslandskap.
På perrongen ser det inte mycket bättre ut. Svart. 50 shades of grey. Själv ska jag nog egentligen bara hålla tyst. Jag tittar ner på min morfars gamla fiskbensrock i svart och vitt. Jag gillar rocken, men inser att jag ser precis ut som alla andra i den slaskiga svenska vintern. Lika grå som de anonyma gestalterna i rulltrappan.
Dessa svenskar! Skandinaver alltså! Som vi ser ut! Ibland kan jag sakna kvinnan i gult och Nadja med lila penna…
(Illustrationsbilden har jag tagit i Iran under min resa där i oktober 2017. Kvinnan på bilden har inget att göra med personerna i texten.)
Jeg har stadig tenkt på det med farger på klær når jeg er ute og reiser, senest nå da jeg reiste rundt i Vest-Afrika blant folk som gjerne var kledd i fargeglade, mønstrete plagg. Det som er merkelig, er at vi her i nord kler oss i mer fargerike plagg i den lyse årstiden, mens vi drar fram mørke plagg i den mørke årstiden. Er det ikke egentlig nå vi burde lyst opp tilværelsen med litt farger?
Hehe, sant. Beundrar också alla som orkar piffa till sig när de ska flyga. Själv klär jag alltid ner mig i något bekvämt. Typ outdoor-byxor och fleece.
Jo, jag är nog också åt det bekvämare håller. Även om jag inte tycker det blir så bekvämt ändå. Har dock en resejacka med 37 fickor som jag gillar. Bara att nu är dragkedjan sönder…
Efter att ha gjort samma tunnelbaneanalys köpte jag ny jacka. Helt wild and crazy, blev en grön. Militärgrön dock, man vill ju inte stick ut för mycket😂
Hehe, ja verkligen wild and crazy 🙂