Inlägg sponsrat av EF Språkresor: Sydamerika eller Spanien har aldrig tillhört resefavoriterna och jag vet varför. Det är på grund av språket. Jag har aldrig läst spanska. Ej heller portugisiska. Nu är jag här och det är kanske dags för en språkkurs? Språkskola i vuxen ålder? Jag känner mig rätt så handikappad nämligen. Smått åsidosatt i det sociala livet. Just för att det är så svårt att göra sig förstått.

Vissa ord lär man sig ju, även utan språkskola. Särskild när den engelska texten står direkt under. Fast nu är det ju inte alltid att engelska översättningar finns i spanskspråkiga länder.

Även förra året besökte jag denna kontinent. Jag minns en större mataffär i Buenos. Jag borde självklart gått till slaktaren istället, försökt säga barbecue och gestikulera lite med händerna. Efterapa roterande grillspett. Nu gjorde jag inte det. Istället tittade jag förbryllad på olika plastförpackningar. Försökte utgå från att dyrast var bäst. Att fråga personalen var svårt. Jag med min engelska var som luft för dem. Hade en språkskola kunnat ändra på det?

Tanken har varit där så många gånger. Lära mig spanska, portugisiska, franska. Om jag kunde bara ett av de romanska språken vore det att resa här så mycket lättare. Man kanske får sin korrekta styckdetalj. Eller kan fråga om riktningen till närmsta charkuteriaffär.

Det är bara ett problem. Skillnaden mellan tanke och handling. Tanken har många gånger sagt att jag ska ladda ner en app. Appar som lovar nya språk på ett visst antal veckor finns det gott om. Men appar fungerar ibland lika bra som träningskort på gymmet. Det vill säga dåligt. Man måste ju använda grejerna också. Sen finns det ljudböcker och kvällskurser och en hel rad med resurser på nätet. Några gratis, andra inte. Allt väl och bra, men dessa resurser är kanske mer ett tillbehör till köttbiten än de är själva huvudrätten?

Med vänner som kan både portugisiska och spanska funkar det rätt bra att göra sina beställningar. Med hade jag varit helt själv, ja då vet jag inte riktigt vad som hade kommit på bordet!

Mycket möjligt att jag saknar disciplin. Ett alternativ är att säga ”Johnny, skärp dig”. Sen skärper jag mig och efter fyra veckor kan jag spanska? Nja, hade det ännu vore så enkelt. Jag funderar därför på att ta en språkkurs. Tre till fyra veckors intensivt fokus. Lära mig ett par hundra ord, vilket inte borde vara så svårt eftersom många ord i latinska språken är samma ord som vi har på svenska. De skrivs bara lite annorlunda och böjs på ett annat sätt.

Jag vill lära mig ord och böjningsmönster tillräckligt för att formulera enkla meningar. Inte skriva en roman eller läsa 1800-talsförfattare på originalspråk. Jag vill bli en människa för personalen i den där köttdisken. Kunna peka på styckdetalj. Kunna fråga om riktning. Utbyta hela meningar istället för enstaka ord. Säga vad klockan är till den människa på gatan som frågar. Jag söker därför efter språkkurser.

Denna trevliga kvinna mötte jag på en blomaffär i Belo Horizonte i Brasilien. Nu pratade hon i och för sig portugisiska, men även med spanska hade det nog funkat bra. Med kroppsspråk och leenden blev det rätt kul ändå, men jag saknade den riktiga berättelsen från denna glada kvinna som verkade oerhört nöjd med sitt jobb bland växterna.

På nätet hittar jag olika skolor. De finns i olika länder och med olika språk. För mig som just nu är sugen på att lära mig spanska, är kanske EF Språkresor för vuxna ett alternativ? Jag ser framför mig vilken nytta tre veckors språkkurs i Madrid eller Malaga skulle göra. Spännande städer också. Jag har aldrig varit där, men jag blir rätt sugen. Undervisning ena dagshalvan. Sen ut och praktisera. Inte bara i köttaffären, utan även busstationen, restaurangerna, utställningarna. Människor jag möter – kunna hålla en konversation i gång ett tag. Folk är ju oftast vänliga. Och ännu vänligare om man pratar just deras språk.

Kanske kan spanskspråkiga länder bli en framtida favorit. Jag trivs redan nu, men jag kan trivas ännu bättre. När jag faktiskt kan gå till köttaffären och faktiskt säga vilken köttbit jag önskar!

Den ser kanske god ut på bild men den var mitt livs segaste biff. Tänk om jag hade kunnat prata med servitören innan istället för att bara säga ”carne”? Efteråt saknade jag även språket för att klaga…

Detta inlägg om språkkurs i vuxen ålder har sponsrats av EF Språkresor. Sponsrade inlägg är ett sätt att hålla bloggen vid liv, att kunna fortsätta skriva som jag gör, utan annan reklam och popup-annonser. Texten är i sin helhet skriven av mig. EF Språkresor har inte lagt några restriktioner eller gett riktlinjer gällande textens innehåll.