Söndagskrönikan: Att man aldrig lär sig…


Väl på plats vid dagens första sevärdhet tar jag upp fotoapparaten. En tung systemkamera med ännu tyngre objektiv. Size matters.

Jag siktar mig in på den gyllne kupolen. Det är tävling i vem som kan bygga den snyggaste replikan av en moske. Typ. Kupolen är därför i frigolit. Målad guldfärg och glitter och imponerar så det räcker. Jag kunde inte gjort det bättre själv.

Fokus och skärpa. Klick. Felmeddelandet kommer upp: Inget minneskort…

Nehej.

Här drar man med sig kilon med avancerat elektronik och kostbar optik som väger ännu mer. Åker rickshaw på bumpiga vägar, kommer fram till målet och så… just det. Glömt kortet!

I-landsproblem. Visst. Men ändå. Har gjort samma förut. Då var det batteriet som låg kvar i laddaren. Det borde ju inte vara så svårt, att bara testa kameran innan man går ut. Jag har sagt det till mig själv förut: Testa kameran innan jag beger mig iväg. Att man aldrig lär sig.

Kategorier:Blogg/Dagbok, Krönikor, PakistanEtiketter:

4 kommentarer

  1. Klantigt och mänskligt😁. Har kanske hänt undertecknad också…

  2. Haha haj fajv som min guddotter skulle sagt!

  3. Vi (dvs Christofer) gjorde samma i Hong Kong. Bara att åka tillbaka till hotellet 40 min enkel väg och hämta. För till Afternoon Tea i Hong Kongs högsta byggnad åker man inte med bara kompaktkameran.

Kommentera

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com

Upptäck mer från Johnnybajdzjan

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa