Shiraz. Namnet på en vindruva men även en av Irans största städer. En stad med trädgårdar, marknad, rosor och Hafez grav. Den persiska poeten har sitt monument här i Shiraz och människorna i Iran är förtjusta i poesi. I Sverige var nog Bellman stor för en generation eller två sedan. Men vem firar Bellmandagen nu? Och jag som norrman har ju knappt hört talats om mannen, fast jag tror han skrev dryckesvisor. Oavsett…
På marknaden i Shiraz finns stora mängder dill. De som känner mig vet att jag inte tycker om dill…
Dill på marknaden i Shiraz
Eramträdgården är känd för sina rosor. Kanske prototypen på en persisk trädgård? Rinnande vatten, en damm, ett hus med utsikt över dammen. Växterna är inte lika viktiga som vattnet. 1953 konfiskerade Shahn av Iran trädgården. Han ville äga den privat, och det gjorde han fram tills revolutionen år 1979. Nu däremot är den öppen för folket och visst är det vackert. Utlänningspriserna lite dyra dock.
Eramträdgården i Iran
Det sägs att Shiraz är Irans mest sekulära stad. Det kanske stämmer. Men även här finns en helgedom. En släktning till en helig person, som då själv också var lite helig. Ungefär så. Jag tänker att iranerna uppfant diskokulan. I alla fall diskoväggen med alla dessa småbitar av spegel som limmats ihop till en gigantisk diskomosaik. Livet inuti en diskoboll…
Vem gömmer sig bakom tyger och glitter?
12 oktober är som sagt Hafez dag. Gratis inträde vid hand gravmonument. Det var det inte bara vi som utnyttjade.
Hafez gravmonument
Det är lätt att komma i kontakt med iranier. Sällan har jag sett så mycket foton som tas på en och samma gång. Gruppbilder och selfies, gärna tillsammans med oss. Att vara utlänning är populärt i Iran. Och att dessutom vara blond skadar heller inte. Kanske tur att jag inte hann klippa mig innan resan?
Beror på vad man menar med folkfest. Med svenska mått mätt är det nog ändå det. Dessutom har vi ju så många sådana där dagar som firas, många ”sällskap” som man kan vara med i, Bellmansällskapet, Cornelissällskapet, Karin Boyesällskapet, Ted Gärdestadsällskapet osv. Alla med sina fester. En del öppna för alla, en del bara för medlemmar. Om du jämför norrmännens 17 majfirande med Sveriges den 6 juni så förstår du nog vad jag menar med att vi är lite mer i mindre skala på våra folkfester. För jag skulle knappast kalla nationaldagsfirandet på Skansen för en folkfest. Inte gå dit heller förresten. Folkfest var det däremot förr på deklarationsdagen i Stockholm. Folk kom dit sista timmen mellan 23 och midnatt och det var hög stämning. Numera kan man ju knappt hitta en brevlåda för oss som måste deklarera på papper. Tiderna förändras…
Du har fel min vän! Bellmansdagen firas årligen den 26 juli och i år gjorde man det för 189:e gången.
https://www.dn.se/blogg/epstein/2017/07/26/bellmandagen-firades-traditionsenligt-for-189e-gangen-i-rad/
Ja visst firas den. Men utifrån DNs foton såg det knappst ut som någon folkfest direkt 😉
Vet du vad de använder så mycket dill till? Vilka sorters maträtter? Här hos oss används den ju inte så mycket. Kan den ha medicinska egenskaper?
Ja du, säg det. De använder ju traditionellt mycket örter i Iran och dill är väl en av dem. Jag råkade kanske bara gå förbi dillförhandlaren. Annars tycker jag jag får mer dill i maten i Ryssland och Centralasien.