För många resenärer är Teheran en transitstad. Du åker igenom, på väg till ännu äldre palats, ståtligare moskeer där kaklet är blåare, kopolerna mer turkosa. Jag tycker två dagar i Teheran är alltför lite…

Vår grupp från Världens Resor ankom Teheran sent på kvällen. Incheck och en natts sömn.

Nästa dag skulle vi se Irans huvudstad från ovan. Milad-tornet är sjätte högste i världen. Tv-torn alltså. 435 meter högt och vår utsiktsplattform är nästan 300 meter upp. I norr finns bergen. Mot söder stäcker miljonstaden ut sig, in i smogg och dimma.

Vi äter sedan lunch i stan och tar oss till juvelmuseet. Öppet bara enstaka dagar i veckan och enstaka timmar. Idag från 14:00 till 16:30. Imorgon stängt. Fotoförbud och säkerhetskontrollen. Det är nationalbankens eget museum. Här finns diamanter, guld, påfågeltronen. Smaragder och rubiner. Tiotusentals. Alla är de äkta och här går vi och tittar. Ingen väska får följa med in, ingen kamera, ingen mobil. Men ett måste är det, om du är i Teheran de timmar de har öppet.

Eftermiddagen har vi ledigt. Några äter ute, shoppar kablar och annat som behövs. Själv gör jag pappersarbete. Det blir dåligt med tid till det annars. Äter en kyckligwrap på rummet, en alkoholfri öl till.

Nästa morgon… Att snickra ihop ett program för Teheran är inte så enkelt. Trafiken. Den ställer till det. En sak att bilarna är fem miljoner. En annan sak hur gatunätet hänger ihop, alla omvägar för att ta sig från a till b. Teheran kräver tid och tålamod.

Vårt dagsprogram blir Golestan, nationalmuseum, lunch, glasmuseum och Azaditorget. Vi tar dem i tur och ordning. Golestan, där kungarna kröntes, centrum i centrum från 1795 när Teheran blev landets huvudstad. Vi börjar dagen här. Parken, de olika salarna, spegelmosaikerna har sin egen historia som jag vid tillfälle får berätta.

Vi lämnar mosaikerna och kaklet. Även lugnet får bli kvar i parken, tillsammans med katterna och någon annan turistgrupp från Spanien.

Teherans basar ger oss allt annat än lugn innan vi sen fortsätter till nationalmuseum.

Nationalmuseum berättar historien om de första människorna på Iranplatån, om hur historien gått sin gång, om ett större Persien, om människorna som en gång bott och nu bor här. Keramik, statyer och huvudet på en man som konserverats i tusentals år i en gammal saltgruva. Han var 37 år när han dog. Insaltade människor ser betydligt äldre ut… Även förrs året besökte jag museet med mannen. Borde ha en bra bild på honom från då.

Vi äter lunch. Sen besöker vi ett museum med glaskonst. Vår lokalguide förklarar och jag föreslår 25 minuters ledig tid efteråt. Alltför lite tycker mina resenärer. På glasmuseum finns mycket att se. 40 minuter säger vi då.

Under förmiddagen har vi promenerat mellan de olika sevärdheterna. Det går att göra i centrala Teheran. Men inte allt nås till fots. Det är dags att avrunda. På kvällen går vårt flyg till Shiraz. Efter önskemål gör vi ett stopp vid det som en gång var den amerikanska ambassaden. Den ockuperades på början av 1980-talet. Ockupationen har blivit film. Utanför byggnaden ser vi muralmålningar.

Till slut tar vi Azaditorget. Frihetstorget. Solen har hunnit gå ner. Ljuset är perfekt för den som har en lite bättre kamera.

En halvtimme bara för att ta sig genom rundellen, runt torget. Vi stannar självklart också. Symbolen på Teheran får inte missas. 

Heller inte flyget. Klockan 20:50 lämnar vi Teheran i ett 1990-talsplan med mycket benutrymme. Klockan 22:10 ankommer vi Shiraz och 50 minuter senare är jag i säng.