Sista dag i Kaukasus. Jerevan – Armeniens huvudstad vaknar och så gör vi. Det är inte alla som följer med på dagens utflykt. Några vill bara njuta av dagen och vad staden erbjuder. Andra har ont i magen, vilket inte är helt ovanligt på resa i Kaukasus.
Efter manuskriptmuseum som nog alla turister och resenärer i hela Armenien besöker, står något lite mer udda på programmet. Konservfabriken. Hur lever folket? En sak är att guiden berättar. En annan att besöka en arbetsplats.
Amrita heter fabriken och det förvånar mig inte om deras produkter finns i mataffärer i Hallunda, Fittja eller Hallonbergen. Badkar fulla med grillade auberginer. Det var nytt, även för mig.
Skalet på auberginen bränns bort i denna maskinen innan de rensas och hamnar i badkar
Jag gillar fotomöjligheterna en fabrik ger
Efter att vi fått inlagt pumpa, sylt och saft i presenter, och självklart testat produkterna i det som blev vår egen lilla fikapaus, fortsätter vi en liten halvtimme. Ett mer klassiskt besök väntar oss, Garni, Armeniens enda hellenistiska tempel.
Garni, Armeniens enda hellenistiska tempel
Här stod templet för nästan 2000 år sedan. Sen förstörd av människor och jordbavningar, och byggd upp igen under senare tid. Här tar iranierna selfies. Amerikanarna försöker klättra upp trappstegen som snart framkallar hjärtinfarkt.
Vi äter lunch hos en familj. Det är tyst omkring. Och mycket mat. Sedan kommer en av resans höjdpunkter.
Fast höjdpunkt beror väl på. Geghard är en kyrka. Inuti berget. Läget är vackert. I en dal. Men det är kyrkorummet som fascinerar. Ett har tända ljus. Ett annat fungerar även idag som kyrko och en barndop pågår just nu.
Men det finns en våning till. Dit inte alla går. Eller orkar gå. Eller klarar. Det nästan tomma rummet. Ibland sjönger en kör här. Vi tar också några toner. Sen tar rummet oss. Ackustiken inuti rummet. Inuti berget. Geghard är något speciellt, annorlunda. En av mycket få anledningar där även jag, snål med adjektiver och trendord som jag är, skulle använda ordet magiskt.
Vi återvänder hem, gör oss redo till avskedsmiddag. Sista dag i Armenien går mot sitt slut. Vi skålar i champagne innan vila och avfärd mot flygplatsen klockan 02:00.
Tack för svar om Manuskriptmuseet.
Är det inte det som karaktäriserar en bra författare? Att man kan förmedla känslan utan att använda adjektivet?
Jo, jag tycker ju det. Och sen bara använda adjektiven någon sällan gång. Annars förlorar de sin betydelse tycker jag.
Den var ny att besöka en konservfabrik på semestern 🙂 Ändå roligt att se saker så långt bort hamna på hyllorna hemma.
Fabriksbesök är underskattade. Fler fabriker åt folket!
En konservfabrik var verkligen ett lite annorlunda besöksmål! Det tycker jag var kul, att man inte bara ser de vanliga sevärdheterna. Bra initiativ!
Har Manuskriptmuseet väldigt gamla manuskript eftersom mer eller mindre alla besöker det?
Manuskriptmuseet har mycket gamla armeniska manuskript som 1) haft stor betydelse för den armeniska identiteten, och 2) är rätt vackra i sig. Därför absolut värt ett besök tycker jag, även om det kanske inte är ett jätteroligt museum direkt.