Resan hit gick snabbt. Smidigt. Jag är van vid utmaningar, som bråkiga gränspoliser och tull från någonstans där det går hett för sig. En utmaning har jag däremot fått, och jag lyckades dåligt. Eller snarare inte.

– Ursäkta, ursäkta, fotograferar du mitt barn?, ropar en kvinna till mig mitt i Longyearbyen centrum. Engelska, brittisk brytning. 

– Eeeeh, ja, svarar jag lite förvånad. Jag befinner mig mitt i huvudgatan där en skateboardramp har byggts upp och en unge springer fram och tillbaka. 

– Kan du radera bilden?, ropar hon

– Visst, självklart, jag gör det nu, och så gjorde jag det.

I länder jag annars åker till fotograferar jag hus, natur, djur, och självklart människor. Män, kvinnor, barn. Jag tänker inte så mycket över det, men jag försöker se till att få en varierad bild av det land eller den stad jag besöker. Här funkar det tydligen inte så. 

Jag förstår mamman. Samtidigt kan det inte vara kul om man faktiskt är rädd för att ens barn ska fastna på någon annans minneskort. Det var inte direkt något portättfoto, utan snarare gatufoto. Ungefär så här såg bilden ut, fast med en unge i:

Foton blir ju lite tråkigare utan folk. Sen är det ju förstås viktigt att respektera mammans önske.

Vi promenerar vidare. Kollar affärer. Det kommer vi inte hinna lördag. Och söndag har allting stängt. Vi kommer dessutom inte vara i stan de dagarna. Spännande!

Folk promenerar med hundar och gevär. Det pratas alla möjliga språk. Thai, polska, ryska, engelska, och lite norska förstås. Hundarna är ute. Det känns som vartannat hus har en hundgård. Så är det självklart inte men de är många.

Affärerna å andra sidan är inte många. Men utbud har de, i alla fall när det gäller sprit. All alkohol är billigt. Jag fotar några nordnorska ölsorter:

När jag skriver det här är klockan 21:30 på kvällen. Jag har kollar Dexter på nätet och ätit en halv frusenpizza. Uppvärmt! Frusenpizza måste vara Norges nationalrätt och det är ju enkelt. Billigt. Snabbt. Funkar åtminstone på ett guesthouse i Longyearbyen. Imorgon blir det annan mat. Jag lovar. Om det blir några människor på bild kvarstår dock att se.