Gatukonsten täcker hela fasaden. Jag går från ena byggnaden till andra. De är spridda runt i stan och plötsligt känner jag igen en målning. Eller, det är inte själva väggmålningen jag känner igen, utan stilen. Tekniken, sättet att måla på. De ljusa nyanserna, linjerna, geometrin och de gigantiska porträtten. Trekanter och fyrkanter som dansar runt i ett kalejdoskop av färger. Och i centrum för färgkalaset en svartvit gestalt.
I Sao Paulo fick jag för första gång se Eduardo Kobras konst. Jag spenderade ett par veckor där i mars i år, och något av det första jag lade märke till med staden var dess väggkonst. Muralmålningar. Graffiti om du vill. Graffiti kan du älska eller hata. Det är fult eller vackert. Åtminstone om du även ser världen lite förenklad, i svart och vitt.
För en sak är väl ändå klotter? En spraysignatur på fasaden till en gammal jugendbyggnad. En helt annan sak är när en grå tio meter hög betongvägg i bästa, eller kanske värsta 1960-talsbrutalism förvandlas till ett färgkalejdoskop? Eller har jag fel?
Sao Paulo är full av både klotter och konst för den som nu vill definiera skillnaden. Tydligen till stor sorg för borgmästaren i staden som nu är i full gång med att sanera gatorna. Nog om honom, men att tvätta bort muralmålningar i en stad som är Latinamerikas största tar tid. Jag personligen hoppas det går åt skogen för stadens högsta myndighetsperson. Och ärligt talat vet jag inte om även Eduardo Kobras portätt på Oscar Niemeyer och Albert Einstein skulle ligga i farozonen.
Ett porträtt som dock inte borde ligga risigt till är det som föreställer Alfred Nobel. Det var honom som jag till min förvåning kände igen för någon vecka tillbaka. Det roliga var dock inte att känna igen ”vem”, utan att känna igen ”hur”. Att jag kände igen brasilianska Eduardo Kobras geometriska lek med färger. Att en av hans verk plötsligt skulle dyka upp på en vägg i Borås! Ja det dök ju inte plötsligt upp på väggen förstås. Det var planerat genom ett projekt som kallas No Limit. Det kom dock plötsligt på mig. Staden som jag nu kallar Sveriges Sao Paulo!
Men oj, vad häftigt! Blir ju sugen på att ta en sväng förbi Borås för en liten stadsvandring… 🙂 Försökte läsa på hemsida om No limit, men vad jag inte förstår är, lämnas målningarna kvar efter festivalen eller vad händer med dem? Som jag förstod det är nästa festival i september, men de här målningarna du har fångat verkar ju vara permanent, eller? De ser i alla fall sjukt coola ut!
Jodå, målningarna är permanenta. Kobras konstverk gjordes 2015 om jag minns rätt. Och nu till hösten kommer ännu fler konstnärer till Borås för att färga stan. Jättecoolt tycker jag.