De sista svartklädda lämnar Brandstorps kyrka i det vi ankommer. Det är tydligen något att tänka på när en gör utflykter på en fredag i Sverige. Särskild om man tänker besöka kyrkor.

Begravningar.

Inte skulle våra färggranna kläder smälta in heller. Jag frågar för säkerhets skuld om det är okej att gå in. Jodå, kistan är på väg ut. Jag på väg in.

Faluröd på utsidan. En kontrast till ett kallblått innre. Brandstorps kyrka skiljer sig rejält från Habo kyrka som jag besökt precis innan. Den är avskalad. Det minimalistiska, fattiga, vita ligger till grund. Alla krusiduller har kommit efteråt. Det är säkert inte så, men efter ett besök i Habo kyrka är det känslan jag har. Några kransar ligger kvar från förmiddagens ceremoni. En trappstege i aluminium lutat mot bänkarna längst fram till höger.

Jag hör hur organisten där upp samlar ihop sina papper och småpratar med sig själv. Jag tittar upp och vem ser jag där? Inte organisten utan djävulen själv!

Det har sig nämligen så att Brandtorps kyrka uppfördes på slutet av 1600-talet. Ombyggnaderna var många. År 1748 försågs innertaket med målningar. Konstnären var Johan Kinnerus. Han var också en av männen bakom vägg- och takmålningarna i Habo kyrka några år tidigare. Det bäst sätt att lära ut kristendomen var tydligen att måla fan på väggen. Eller som här: i taket!

Det finns flera målerier. Scenen med Adam och Eva är nästan lite lustig. Deras röda läppar och rätt så könsneutrala kroppar. Två äpplen, och i trädet slingrar sig ormen. Välbekant! Djuren omkring är många. En ekorre, en påfågel, samt en elefant! Undrar hur många elefanter Johan Kinnerus sett i sitt liv? På den tiden fanns ju inte internet och fotografiet låg även det nästan hundra år fram i tid.

Jag går fram till altartavlan som likt den i Habo kyrka heller inte är en riktig tavla. Snarare träskulpturer, sniderier föreställande Jesus på korset. Maria och Johannes bredvid. Kolonner med vinrankor. Änglar. Till höger för altaret ett rött oxhuvud. Det är begravningsvapnet till adelssläkten Hård af Segerstad. Ett sådant oxhuvud såg jag även i Suntak gamla kyrka. Under korgolvet i här i Brandstorp har släkten sin gravkammare. Även i Suntak fanns där lik under golvbrädorna.

Organisten kommer ner. Vi säger hej till varandra. Snart ska väl kyrkan städas. Jag har fotograferat. Trappstegen fick stå kvar. Det är lite av roliga med svenska kyrkor av det gamla slaget. De är ju inga museer. De används ju faktiskt och då hör trappstegen till. Hur skrämda folk idag blir av fan i taket är dock en annan fråga.

Utflykten till Brandstorps kyrka gjordes med bil den 19 juli 2017. Vill du läsa mer om Brandstorps kyrka finns några länkar här:

https://www.svenskakyrkan.se/habo/brandstorp-kyrka

https://sv.wikipedia.org/wiki/Brandstorps_kyrka

https://byggnadsvardjonkoping.wordpress.com/tag/brandstorps-kyrka/

http://www.jkpglm.se/PageFiles/5690/58-Habo-Brandstorps-kyrka.pdf