Vår gps har hittat till Habo kyrka, dryga fem kilometer utanför samhället med samma namn. Det står bilar på parkeringsplatsen. Svartklädda människor har samlats. Vi bestämmer oss för att återkomma. Som turister med stor kamera vill vi inte störa när det är uppenbart vad som pågår.

Efter en sväng inom Jönköping återkommer vi två timmar senare. Två bilar på parkeringen till det som även kallas för Träkatedralen vid Vättern. Habo kyrka är faluröd som landsbygden, skärgården eller tavlor av skärselden. Nyklippta gräsmattor, en klockstapel bredvid. Kyrkans torn har enbart dekorativ funktion.

Det har stått en kyrka här i långa tider. Ja kanske helt sedan det som idag är svensk mark kristnades. Kanske stod här även något innan dess. Det gör ju ofta det. Kyrkan vi ser idag fick sitt nuvarande utseende år 1723. Jag tänker att det är gammalt nog.

Jag går in genom en sidodörr i långhuset. Där inne sitter en man och spelar piano. Det kanske är organisten som sitter kvar efter förmiddagens begravning. Han tycks inte bry sig om oss.

Det finns många benämningar när det gäller vilka beståndsdelar en kyrka har. Långhus, kor, vapenhus, sakristia. Sen kan ett långhus, alltså själva huvudrummet, delas in i mittskepp och sidoskepp. Skeppet kallas också för nav. Det finns även tvärskepp och nu börjar vi närma oss koret, alltså där altaret är. Koret kan delas in i både korsmitt, högkor och absid. Om man i vapenhuset har vapen ska jag inte uttala mig om. Sakristian är oavsett prästens omklädningsrum. Det var där att jag i Suntaks gamla kyrka hittade både prästens ögonskuggspalett och vykort till försäljning.

Altartavlan i Habo kyrka visar Jesu korsfästelse. Ingen överraskning direkt, fast en vanlig tavla är det inte. Snarare träskulpturer, sniderier med en inbyggd klocka som enbart har timvisare. På var sin sida av den korsfästa står Moses med stentavlorna och Aron med den grönskande staven. Aron var Moses bror, och den grönskande staven symbolen på att det var han som var guds utvalde och Israels förste överstepräst.

Jag ser mig om i kyrkorummet. Väggarna är dekorerade med motiv från de tio guds bud. I taket under läktarna trosbekännelsen. Högst i taket målningar som skildrar dopet, skriftermål, avlösning, nattvard och välsignelse. Tankar far igenom huvudet.

Det ena som slår mig är förstås det uppenbara och inte särskild analytiska. Jag konstaterar mängden av dekorationer, hur mycket arbete som ligger bakom. Det var de två Jönköpingsmännen Johan Kinnerus och Johan Christian Peterson som fick tusen riksdaler för att göra jobbet. Då skulle de stå för färgerna själva. Vilket jobb!

 

Det andra som slår mig är hur kyrkan är så olik den stereotypa bild vi har av våra enkla protestantiska kyrkor. Martin Luthers lära slog igenom även i Sverige på mitten av 1500-talet. Habo kyrka som vi ser den idag kom till dryga 200 år senare. Var är den skandinaviska minimalismen? Det nakna korset på den vita väggen. Det kom antagligen senare.

Svaret ligger troligtvis i följande: Många av Småland och Västra Götalands (och säkert andra landskaps) äldre kyrkor är överdådigt dekorerade. Motiven är självklart religiösa och ibland förknippad eller blandad med makten, alltså staten.

Habo kyrka har till exempel några kvinnomotiv som inte är bibliska, men som man tror är Sveriges drottning Ulrika Eleonora. Det skulle passa bra både i tiden (början till mitten på 1700-talet), samt att man genom kyrkan legitimerade makten, alltså kungadömet. Kungen, och drottningen, har fått sin makt av gud, Vem skulle i sina vildaste fantasier önska att utmana gud?

Sen är det pedagogiken. På samma sätt som ikonen i den ortodoxa kyrkan, eller tecknade serier för barn, är bilden ett sätt att förmedla information. Det var först efter ryska revolutionen att de flesta ryssar lärde sig att läsa. Ikonerna var källan till kunskap. Enligt Luther skulle varje människa själv ta till sig det kristna budskapet. Det genom bibeln. Det innebar läskunnighet. Det var enligt 1696 års kyrkolag klockaren i varje socken som skulle se till att barnen kunde läsa och ta till sig katekesen. Därför sägs det att Sverige var mycket tidigt ute när det gäller läskunnighet. När folkskolan infördes 1842 fanns enligt statistik redan 90% läskunnighet i Sverige.

Själv tänker jag att statistiken säger det man vill den ska säga. Samtidigt som att 90% av befolkningen kunde läsa var det nämligen ganska få som kunde skriva. Den ekvationen går inte ihop hos mig. Därför tänker jag att en kille eller tjej i 1700-talets Sverige heller lärde sig katekesen utantill eftersom det var det som krävdes. Bilderna på kyrkoväggarna och i taket skulle i så fall vara till mycket stor hjälp! I den ryska kyrkan förmedlade ikonerna till in på 1900-talet det ortodoxa budskap till en befolkning som inte kunde läsa. Jag tänker att väggmålningarna hos oss fyllde samma funktion.

Det finns så mycket detaljer. Man kan gå runt här i timmar. Ta in varje detalj. Jag ser Kain och Abel illustrera bud nummer fem: Du skall inte dräpa. Risken är förstås inte att man dödar någon. Snarare att man efter några timmar kan hela katekesen utantill. Det kan fort bli för mycket.

 

Innan det blir för mycket är det kanske bäst att gå. Vi lämnar Habo kyrka och beger oss norrut. Gps:en ska ta oss till dagens sista utflyktsmål. Hejdå träkatedralen vid Vättern.

Utflykten till Habo kyrka gjordes med bil den 19 juli 2017. Vill du läsa mer om Habo kyrka finns några länkar här:

https://www.svenskakyrkan.se/habo/habokyrka

https://sv.wikipedia.org/wiki/Habo_kyrka

http://christianskyrksida.se/habo/

http://wadbring.com/historia/undersidor/habo.htm