Det är lördag morgon och jag är på väg till stan. Ska ta båt från Nybroviken och ut i Stockholms norra skärgård tillsammans med min kompis Ruslan. Jag har varit borta i över en månad och vi har inte setts på länge. Nu ska vi ha en skärgårdshelg tillsammans.

När man är borta mycket, missar man vad som ska och planeras hända i Stockholm. Till exempel banarbete vid tunnelbanans röda linje. Byte vid Mariatorget. Nytt byte vid Slussen. Promenaden från T-Centralen till hamnen ersätts mot blåa linjens slutstation Kungsträdgården och med ett par minuters marginal, om jag väljer att springa, borde jag hinna båten mot Husarö. Jag springer.

Fyra minuter innan tio står jag andpusten vid kajplats 14. Här finns ingen båt! Jag följde bara skyltarna vid tunnelbanans uppgång. Till båtarna – rakt fram, och hamnade på Strömkajen nedanför Grand hotel. Strömkajen och Nybroviken är inte samma sak. Jag har missade samtal från Ruslan. En timme senare sitter vi äntligen på båten mot Vaxholm. Vi skippar Husarö.

Vaxholm. Folk går klädda i shorts och tunna seglarjackor. Pastell är skärgårdshuvudstadens färgskala. Det känns lite 80-tal. Glassbarerna gör miljonvinst. Så även uteserveringarna där rosén flyter, om än inte fritt så till någon hundralapp per glas eller i alla fall nästan. Jag som knappast satt min fot i Stockholms skärgård är dock inte sugen på varken alkohol eller glass. Vin gör mig trött och en mjukglass med strössel skulle vara lite för mycket just nu. Alla jag ser äter stora glassar. Det är kanske ingen marknad för de små.

Vi går runt. Tittar på miljonvillorna med spirar och torn. Lika imponerande är kommunens blomarrangemang. Amplar med gigantiska orangea begonior längs gågatan. Om de inte satt så högt upp hade jag tagit en stickling. Begonior är enkla på så sätt. Det behövs bara ett blad. Sätt det i jord, det rotar sig och vid sidan om kommer det upp sköna små växter. Mycket praktiskt, men här hänger de för högt.

Vi bestämmer oss för att ta båten till kastellet. Vaxholm fästning har funnits sedan 1500-talet. 1612 skyddade fästningen Stockholm mot invaderande danskar och 1719 gjorde den det samma, fast då var det ryssarna som var på intrång. Kastellet vi ser idag är från mitten av 1800-talet, men någon militär verksamhet har inte funnits sedan andra värdskriget. Nu förtäras fin lunch tillsammans med cavor och prosecco bland kanoner, minor och ammunition. De har blivit rena trädgårdsprydnader. Vart tog tomten vägen?

Själva äter vi smörgåsar på en bänk utanför fästningsmurarna. Solen skiner och gräset är full av fågelbajs. En kvinna frågar oss om vi har vinöppnare. Hennes rosé hade tydligen ingen skruvkork, men tyvärr. Ingen vinöppnare här. Efteråt tittar vi på en fotoutställning om Afrika. Trevliga bilder, men kan knappast säga att jag blivit klokare.

Tillbaka i själva Vaxholm. Andreaskyrkan har loppis och i gratiskorgen ligger en kopp från Upsala-Ekeby. Helianthus heter designen. Stiliserade solrosor i brunt och gult som producerades mellan 1962 och 1966. Helianthus är solros på latin. Jag ser på nätet att en likadan kopp med fat gått på Tradera för 185 kronor. Den här koppen har en nagg och därför hamnat i gratiskorgen. Fatet har inga defekter. Tänk vad en liten nagg kan betyda. Jag tar koppen men swishar ända några kronor till kyrkans arbete.

Mataffären nästa. Om en timme går båten till Rödlöga. Det är dagens slutdestination. Här ska vi stanna en natt, men mat måste vi ha. Räkor, majonäs, bröd, grillade kycklingklubbor, juice. Proviant kan det vara dåligt med på öarna. Bäst att ha med sin egen. Den här gången hinner vi båten.