8 juli. Att faktiskt göra något själv på en resa är alltid trevligt. I landsbyn Bokonbaeva finns 10 kvinnor som är fast anställda på en textilverkstad. Kirgizerna är kända för sin shyrdak, eller filtmattor för att använda svenska,  och Albatros norska grupp som jag nu är reseledare för får vara med på processen.

Att prova sina färdigheter är rätt så skoj, särskild när man också får en inblick i hur mycket arbete som faktiskt ligger bakom de souvenirer vi köper med oss hem.

Lunch i ett privat hem. Folkloreshow, eller snarare konsert – traditionell musik framförd av en lokal familjgrupp. Jag får översätta sångpresentationerna. Det är inte helt enkelt. Mitt vokalbulär för tillverkning av centralasiatiska stränginstrument är begränsad. Det går ändå hyfsat och efter en kort stadspromenad i lilla Bokonbaeva fortsätter vi mot Äventyrsdalen eller Fairytale Canyon som den kallas på engelska. Just den har jag bara åkt förbi förut. Nu blir det ändring på det!

Vilka berg. Vilka formationer. Foton gör knappast stället någon rättvisa men en sak är säkert. Jag åker gärna tillbaka och vandrar bland röd sandsten, grön vegetation och de små djur som finns här. Goda skor rekommenderas och ungefär en timme borde räcka.

Inte långt härifrån ligger stranden. Gyllen sand och lite vegetation, kristallklart vatten som håller ca 18 grader. Ett par eftermiddagstimmar här blir den perfekta avslutning på dagen. Ja i och för sig, inte helt…

Vi ska ju trots allt tillbaka till vårt guesthouse där jag av en av våra gäster lånar ett 60 mm macroobjektiv för att fota trädgården. Bilder härifrån kommer sen, man aldrig har jag nog sett en vackrare privat trädgård!

Efter en god natts sömn har det hunnit bli 9 juli. Idag ska vi åka 200 km till Son Kul – en sjö på 3000 meters höjd. Där har jag aldrig varit förut och där finns inget internet. Vi hörs!