2 juli. Att börja dagen med en riktig bra frukost är inte fel. Nygräddade pannkakor med hemmagjord jordgubbsmarmelad. Tänk att det finns de hotell som gör sin egen sylt! Åtminstone i Kirgizistan.

Årets äventyr med Pamir Highway är slut. Vi har transfer till flygplatsen där vi säger farväl. För min del är det farväl och kanske på återseende med 6 härliga resenärer. Hejdå till Kirgizistan säger jag nämligen inte, för jag ska stanna här i 10 dagar till.

Imorgon kommer nämligen en norsk grupp ner hit. 15 personer flyger just nu från Oslo via Istanbul till Bishkek och imorgon bitti möter jag upp dem på flygplatsen. Det är Albatros som arrangerar ”Sommer i Kirgisistan”.

Fast det är imorgon det. Jag promenerar runt i Bishkek. Jag tycker inte om taxin, och är det inte mer än 4 kilometer att gå, ja då går jag gärna. Dagens första mål är en loppmarknad som jag tidigare bara kört förbi. Från bussfönstret har jag sett hur människor lägger ut mattor och lakan, för att sen ställa ut dina ägodelar och föremål till försäljning. Jag måste dit!

Det är på loppmarknaden man ser att Kirgizistan inte är något rikt land.  Annars är Bishkek en rätt så prydlig stad, med monumenter och skulpturer. Ren og fin.

Loppmarknaden är smutsig. Här pratas det ryska och kirgiziska. Barnkläder för en krona. Gamla sovjetiska böcker för två. Jag låter mobilen ligga kvar i fickan. Inte för att jag är rädd för stöld, utan för att jag ser förnedringen i människor ögon. 

Visst, även här finns leenden och skratt. Glada tillrop som när jag köper en mugg med kvass från en kvinna som sitter och säljer denna läskande dryck från en liten kyltank. – Hej du killen, tycker du om kvass, ropar en kvinna till mig. – Absolut, svarar jag tillbaka. ”Killen”. Jag är 38 år, och samtidigt ”killen”. Ja ja. Det är ju faktiskt inte ens ett i-landsproblem. Många av de jag går förbi på gatan har dock riktiga problem. Ordet med feta versaler.

Det blir att jag köper en bok om mosaik i trä och träsniderier. 20 som, som pengarna här heter, eller nästan 3 kronor. Inte för att jag behöver boken direkt, utan snarare för att någon annan behöver pengarna. Och jag är ju faktiskt lite intresserat av konst och hantverk.

Tillbaka på hotellet för lite vila. Läser några artiklar på nätet om staden jag befinner mig i och följer ett råd från en annan skribent om att även gå till en annan marknad. Dåliga råd visar det sig. Jag skickas ut på en omväg på säkert 5 kilometer och kommer dessutom fram vid stängningsdag. Om skribenter faktiskt inte vet vad de skriver om, så borde de låta bli!

Det blir en ändå lite shopping. En rysk kvinna i 60-årsåldern, modell större och med solskärm på huvudet säljer sovjetiska tyger. 10 kronor metern ska hon ha för dem, och som den smått designintresserade person jag är kan jag inte låta bli att köpa ett sovjetiskt 70-talstyg med bilder av tekannor. Kan Inte Låta Bli…

Eller ja, designintresserad. Jag är väl inte mer designintresserad än många andra. Dock har jag nog fler intresser än de flesta. Mig om det.

På väg tillbaka till hotellet. Råkar köpa en kvarts kilo färska hallon och en halvkilo bigaråer. Det är nu att allt är moget. Nästan svårt att bli av med pengarna. 

Kväll på hotellrummet. Om 12 timmar blir jag hämtad och det bär iväg till flygplatsen. Nu ska jag gå igenom lite papper inför morgondagen. Nästa resa börjar. Nya utmaningar väntar. Dags att skölja några körsbär…