23 juni. Det är resans sjätte dag, och femte dag i den lilla centralasiatiska republiken Tadzjikistan. Hemma i Sverige firas midsommar med sill och nubbe. Här blir det nog bara nubbe. En vodka till maten.

Khorog heter staden vi befinner oss i. På andra siden floden ligger Afghanistan. I mina texter återkommer jag till Afghanistan. Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Efter en morgonpromenad i stadsparken besöker vi museet. Det lokalhistoriska museet finns temporärt i teaterbyggnaden. Hit har man alltså flyttat alla vitriner med sovjetisk memorialia samt fyllda djurpälsar med horn och ett och annat gammalt kattskinn. Tänk allt som kan visas upp för några kronor. Till exempel Pamir-regionens äldsta piano!

Jag tycker ändå det har sin charm. Bort med alla interaktiva lösningar, vi behöver inte alltid att lära och förstå. Låt oss helt enkelt bara titta.

Marknaden. Inget turiststrul här inte utan kläder och tvål, glödlampor och ögonskugga från Afghanistan fast den egentligen kommer från Pakistan. Ja ja. Torkade aprikoser utan att någon ropar efter en och kräver att en provsmakar. Lakserande effekter är jag inte ute efter.

Några kvinnor säljer sina handsarbeten. Pärlor av plast och garn i akryl men färgerna är fina och det är det som spelar roll. Det är i alla fall känslan jag får.

Vi fortsätter upp i höjden, till världens näst högst belägna botaniska trädgård. Åtminstonde var där en trädgård en gång. Nu har bockhornsklövern tagit över. Några lökväxter och salvia har överlevt misskötsel, fattigdom och inbördeskrig.

Trädgården är lite som museet. Ett minne över det som en gång var. Som var stort och mäktigt, ja kanske även imponerande, men som övergivits för länge sen och där några eldsjälar på statlig minimilön, om någon lön alls, går runt och försöker vara den läkare som håller patienten vid liv.

Lite mer stadsrundtur. Inte ska vi missa något i Khorog inte. Efter en medioker lunch åker vi till en landsby utanför stan. Här slipar de stenar och en mycket liten produktion finns kvar. Till ljud av något som låter som ett tandläkarborr sitter två kvinnor och borrar hål i små halvädelstenar som ska bli till smycken.

Några av oss köper lite. Sen promenerar vi genom landsbyn. Åker med bil tillbaka till Khorog. Stannar och tar bilder vid en lokal busshållplats som även den kanske en gång hamnar på museum. Ni känner igen motivet eller hur?

Ledig tid. Jag letar efter en lagom restaurang att äta middag på. Utbudet i Khorog är begränsad och jag är lite trött på långkok med kött. Det blir nog pizza på hotellet. Och en schnapps. Det är ju trots allt midsommar!