16 juni. Samarkand. Om den är som i sången vet jag inte. Om du någonsin kommer fram… Fast fram kom vi så det aldrig frågan om ’om’.

Stadsrundtur på förmiddagen. Vi börjar tidigt på grund av värmen. Kl 08:00 mot Shah-i-Zinda. Det är kanske en av de vackraste platserna jag vet. Det säger ganska mycket om komplexet med mausoleerna till Timurs kvinnliga släktningar. Man tappar lite andan. Lokalbefolkning och utländska turister. Många är de som samlas här bland de blå fasaderna, mosaikerna och majolikan.

Jag tar en selfie och en äldre kvinna lite längre bort kommenterar på engelska hur folk bara tar bilder av sig själva och inte av byggningarna. Jag säger till henne att folk omkring faktiskt kan förstå engelska. Jag kanske satte henne i en pinsam position men jag kunde inte låta bli. Tänk om folk kunde passa sina egna saker istället.

En ledig timme på marknaden. Jag möter Rano och ger henne de foton som jag tagit på henne de senaste tre åren. Alltid står hon här. Säljer torkade bönor av olika slag. Alltid trevligt med ett återseende.

Nu tar jag en bild igen…

Jag köper annars en brödstämpel och en halvkilo bigaråer till 4 kronor.

Sen går vi till Registan. Höjdpunkten på resan för många. Och visst är det vackert, även om förmiddagssolen är stark och ljuset inte det bästa för foton.

Vi tar resans gruppbild. Vår lokala guide är med, längst ner till höger. Dock fattas två resenärer. Det hände en olycka igår. En resenär ramlade. Det blev ambulans och sjukhus. Samarkands trottoarer är inget man skojar med.

Eftermiddagen ledigt. Jag avnjuter en 4-kronors-öl på en uteservering. Mitt under Ramadan, men det här är Uzbekistan. Muslimskt men sekulärt.

17 juni. Sista hela dag på vår resa längs Sidenvägens städer. Profeten Daniels grav. Det blir mer sjukdom i gruppen. Det beror mycket på värmen. Vatten är det som gäller. Men det går bra. Vi tar det lugnt.

Besök på pappersfabrik och ett ställe där man gör mattor av siden med mera. Dyra grejer. Fast just denna mattan med prinsessan Dianas portätt var billig. Kanske inte så konstigt.

Vi har gott om tid. Om eftermiddagen tar vi snabbtåg till Tashkent. Över 200 km/t. Det går på dryga 2 timmar. Te och kakor är gratis.

Middag i Tashkent. Tal. Mins resenärer verkar nöjda. Då är jag också nöjd. Ett par timmars vila på hotell. Vid midnatt är det slut på resans dag 8. Och vi har transfer till flygplatsen.