Vågar man resa till Turkiet nu? Egypten? USA? You name it. Frågan kommer upp rätt så ofta, både i vänners lag, men allra mest på nätet. Vågar man åka till Mellanöstern när det händer så mycket. I Argentina eller Japan kan frågan ställas på följande sätt: ”Vågar man resa till Europa och Sverige med det senaste som hände i Stockholm?”

När jag hör frågan vill jag ofta riva mig i håret, även om det gör ont, och be vederbörande att för bövelen stanna hemma. Först är det ordet vågar och sen är det ordet man. Folk vågar olika. Du kanske vågar dig upp i någon stor attraktion på Liseberg. Jag skulle inte ens våga tanken.

Sen undrar jag också vem denna man är? Om man byts ut mot jag, blir frågan plötsligt inte Vågar man åka… utan Vågar jag åka…? Det vet ju förstås bara en själv, så varför då fråga andra?

Formuleringen kan självklart ändras helt genom att byta verb. Är det tryggt att åka till Turkiet nu? Då blir det kanske enklare att svara ja eller nej. Det går att kolla upp UDs reseinformation och avrådningar, eller kontakta sitt försäkringsbolag. Fast det är svårt även för UD och försäkringsbolag att spå i framtiden. Det var väl tryggt på Drottninggatan tills den där lastbilen kom. Eller på flygplatserna i Bryssel och Istanbul, och tunnelbanorna i Tokyo och Moskva.

På frågan om det är tryggt att åka någonstans, vill jag därför ofta svara nej. Tänk om jag berättade för dig att det är tryggt att åka någonstans, sen åkte du, och hamnade mitt i en skottlossning eller framför en galen lastbilskaprare. Då hade ju du ändå frågat mig om det var tryggt och jag hade svarat ja. Det skulle inte kännas kul.

Därför svarar jag nej. Det är inte tryggt där du ska. Varken i Lissabon eller Stockholm, Buenos Aires eller Teheran. Du kan hamna under en bil, bli frånstulen din plånbok eller drabbas av en människa med galna idéer stort sett var som helst. I Dubai är det tryggt att vara. Det vill säga, om man tar sin drink på rätta stället och håller sina intima relationer inom äktenskapets ramar förstås. Och befinner du dig mitt på högfjället är det kanske väderomslag som gör stället otryggt och inte terroristen, ficktjuven eller drinkdejten.

I Norge har vi för högfjället därför de så kallade ”fjällvettreglerna”. De är enkla förhållningsregler för när man är ute i naturen. Finns några motsvarande kloka ord för när vi åker på storstadssemester, badsemester eller rundresor? Finns de för en strandsemester i Dubai eller en weekend i Barcelona? Det borde det göra!

Jag vill därför skriva upp förslag på förhållningssätt. Tips och tankar som kan göra det enklare och tryggare för oss som resenärer att vistas på ett särskild ställe. Som kan göra upplevelsen där bättre. Det som är tryggt att göra hemma, är nämligen inte alltid tryggt eller ens lagligt om man är utomlands. Det kan vara allt ifrån att gå på stan i de kläder man själv gillar, till att hålla den man älskar i hand. Det kan vara frågan om polisen är på min sida eller förövarens sida om något riktigt illa skulle inträffa.

Min erfarenhet är att ju mer jag vet om ett ställe, ju tryggare känner jag mig. Och ju tryggare jag känner mig, ju mer vågar jag också. Plötsligt inser jag att jag läst många fler böcker om Iran än om Liseberg.