Last night in China. Ligger på mitt hotellrum i Urumchi. Mångmiljonstaden så långt ifrån något hav man kan komma på den här jorden. Klockan är 9 på kvällen Pekingtid. Gigantiska Kina har ju bara en officiell tidsson. Dock finns även en inofficiell lokaltid. Enligt den är klockan bara sju.

Dagen började med Gaochang. En gång kinesisk garnisonsstad. Ja förvisso levde här båda uighurer och jushi som är ett annat folkslag. 2000 år gammal är staden, men efter Djengis Khans rövartokter blev inte mycket kvar.

Idag renoveras ruinerna av Gaochang. Det som en gång var ett handelscentra på Sidenvägen har nu små golfbilar som tar oss turister med på en rundresa blant lerhusen, tempel och indre och yttre stadsmurar.

Vi ska åka en bit i buss idag. Nästan som en roadtrip. Genom ökenlandskap och oaser. Till Bezeklik – Buddhagrottorna där även Sven Hedin var och skar ut någon väggmålning som sedan skickades till Sverige. De som skickades till Tyskland förstördes under andra världskriget. Och de som fanns kvar gick åt under kulturrevolutionen. Några finns iofs fortfarande. Fotoförbud.

Vindruvsdalen nästa. Ett skämt vill jag nästan säga. Bönder vars jord köpts upp av människor som gjort det till en attraktion att promenera under vinrankor. En tant står och säljer mullbär. Vindruvorna mognar ju först i augusti.

Vi äter lunch på en vinfabrik. Jag dricker dock inte vin till lunch. Jag är trots allt på jobb. Jag läser högt om Sven Hedin. Det blev säkert en del vindruvor på honom också när han var här.

Sen börjar roadtripen. Dryga tre timmar. Från Turpans låglandstrakter mot provinshuvudstaden.

Många tusen vindkraftverk. Hur mycket energi finns här inte! Sol, vind, längs vägen står även några oljepumpar.

Sen ankommer vi Urumchi. Det byggs. Byggs. Och byggs. Middag. Nu ligger jag på min hotellsäng. Sista natten i Kina. Imorgon blir det åter till Kirgizistan.