Hur är shoppingen i Centralasien? Vad finns att köpa? En hel del tydligen eftersom min resväska dit vägde 11 kilo. När jag åkte hem igår vägde den hela 27!

Marknaden i Bukhara. Små hål i väggen-affärer i Dushanbe. Supermarknad i Bishkek och chokladfabrikens egen butik i Almaty. Ja chokladmärket är faktiskt så populärt att fabriken måste ha två affärer. I en och samma byggnad!

Nu är jag inte den som shoppar mest. Jag klarade mig en vecka på Gran Canaria med bara handbagaget. Samma med Berlin. Men Centralasien… Det är något annat.

Till exempel en matta. 80 dollar ungefär, på en antikaffär i Dushanbe, huvudstaden i Tadzjikistan. Jag såg den där för två år sedan tillsammans med en annan matta av Lenin. Förra året var jag tillbaka. De fanns kvar båda två och jag köpte Lenin-mattan.

För en vecka sen var jag tillbaka igen. Den andra mattan fanns kvar och efter lite förhandlingar fick jag den för 80 dollar. Nästan hälften av utgångspriset. Och vems barnansikte är det vi ser? Gissa i kommentarsfältet! Nu är i alla fall de två mattorna från två år tillbaka förenade. Jag är mycket nöjd.

Uppe i bilden ser ni också två schalar. En gul och en blå. När jag för första gång åkte till Ryssland, eller dåvarande Sovjetunionen köpte min mamma sådana schalar som souvenirer och gav bort i present. Nu, också i Dushanbe, såg jag för första gång samma schalar. Gjorda på sovjet-tiden, just i Dushanbe. Den gula var lite fläckig och jag prutade ner den från 50 till 20 kronor. Den blåa gav jag 50 för. Farang kallas tyget, en sidenvariant.

I Tazjikistan köpte jag också handgjorda knivar. 50 kronor styck. Lite anade jag att knivar var någon tullen både i Kazakhstan och Kirgizistan var intresserade av. Det blev förklaringar och förhandlingar. Men jag lyckades rädda dem, och det utan en enda muta.

12 kronor för en halvliter tadzjikisk brandy och 40 kronor för en 0,7-flaska lyxvodka från Kirgizistan. Jag dricker rätt lite sprit, men flaskorna är snygga. Kul är det också med spritvarianter som man inte får tag på hemma. Sidentygen är typiska ikatmönster. Det heter så, det centralasiatiska sidenet, här inhandlat på en lokalmarknad utanför Bukhara i Uzbekistan. Den dyraste varianten ligger på 30 kronor metern, om man växlar pengar svart. Pengar i Uzbekistan är dock en historia för sig!

Kazakstan bjöd som sagt på choklad. Rakhat heter fabriken och förpackningarna är mycket dekorativa med sina mönster, ornamenter och varför inte illustrationer från några av den ryska författaren Pushkins sagor?

För 1 krona och 30 öre kunde jag inte låta bli att köpa plastbesticken till höger i bild. Från sovjettiden då stackars vänsterhänta barn skulle tvingas äta med höger. Vad jag ska med dem är en annan sak. Jag ser dem som ett historiskt dokument. Och försäljaren på marknaden i Karakol i östra Kirgizistan var glad för att bli av dem. Han behövde nog den kronan mer än jag.

Självaste bibeln för sovjetisk kokkonst. Boken ”Kulinaria” från 1955. 12 dollar i Tashkent. Ett riktigt fynd om du frågar mig.

Sen blev det även te, en mössa och halsduk av lammskinn. Uzbekiska små tallrikar, lite kryddor, 10 tändsticksaskar för 1 krona och 50 öre i Uzbekistan. Jag behövde dessutom tändstickor. Någon konstig tillsats som för vetedegen bättre. Så säger i alla fall förpackningen. Har ingen aning om vad det är, men jag köpte den eftersom förpackningar var snygg. Får väl testa en dag.

Nu har jag packat upp allting. Resväskan tom. Om 48 timmar är jag på väg tillbaka. Centralasien väntar. Undrar vilka fynd jag kommer hitta då!