30 april: Vi lämnar Kazakhstan bakom oss och passerar gränsen till Kirgizistan. Det går att göra en gräns smidig och enkel. Det har man lyckats med här. Annars kan gränser i Centralasien vara sådär…

Vi beger oss mot fjällen. Det snöar. Blåser. Kallt. Hur ska det här gå? Vi ska sova i jurtor i natt. I och för sig, i dessa tält av filttyg har kirgiserna bott i hundratals år, även om vintern. Det ska nog gå bra.

Vi möter en man med häst. På fyllan. Synd om hästen fast han verkar snäll ändå. Vill att vi ska rida men vi tar det säkra före det osäkra.

Vi besöker örnjägaren Talgar. Hans dotter håller upp örnen. Poserar framför kameran. Det gör vi också. Lär oss om det traditionella livet för nomadbefolkningen. Efter Sovjetunionens tvångskollektivisering är de dock inte nomader längre. Men att jaga med örnar är en tradition som finns kvar. I alla fall hos vissa.

Solen går ner vid jurtlägret. Vi äter plov och säger god natt.

1 maj: Det har inte snöat även om tempraturen varit ner mot noll. Varmt under tjocka täcken. På dörren till jurtan finns traditionella mönster.

Hästsport är också något traditionellt för Kirgizistan. Eller för nomader generellt. Inte så konstigt. Vi får en uppvisning.

Fånga tjejen heter leken på bild. Dock utan tjej så det blir kirgiziskt dragshow till häst. Underhållande. Sen blir det rugby med en död get.

Tatjana säljer frön vid en småstadsmarknad. Vi har toapaus. Jag börjar prata med kvinnan med de isblå ögonen. Hennes dotter tar en bild av oss tillsammans. Med Tatjanas mobil. 

Aprikosträden blommar. Naturen från sin vackraste sida.

Picknick i det fria. Några hästar går omkring.

Djeti Oguz, de sju oxarna. Det är namnet på den röda bergskedjan här vid norra delen av Issyk Kul-sjön. Några engelska turister får transport med oss vidare. Deras taxichaufför är aspackad. De vill inte åka mer med honom. Jag förstår dem.

Kyrkan i Karakol kunde lika gärna varit hemma hos mig. Vem kom på ideen med krukväxter i kyrkor? Gigantiska citrusväxter och monstera. Jag börjar gilla det här. Från utsidan är det över hundraåriga kyrkan heller inte fel.

Efter kort marknadsbesök är det dags för hotell. Middag, lite vodka, gruppfoto och vila. Imorgon går färden mot Bishkek.