29 april. Det har snöat. Inte i själva stan men vid Medeo. Skridskoarenan som blev världskänd på 1970-talet ligger inbäddad i 10 cm snö. Luften är krispig och klar när vi stiger av bussen vid dagens första stopp.

En liten å rinner förbi, full av smältvatten. Våren är sen i Almaty i år. Jag har aldrig förut upplevt snö här i slutet av april, men en gång måste vara den första. Det är lite av ett äventyrslandskap vi har framför våra ögon. 

Jag inser att jag inte har så många bilder på mig själv från denna resan så jag ber en av resenärerna ta ett. Det blir ofta så, att jag enbart är bakom kameran. Iofs helt okej men ibland är det kul att även vara med på bild.

Efter en dryg halvtimme åker vi tillbaka till stan. Historiska museet väntar. Där brukar våra lokalguider ge en kort guidad tur. Nytt är att enbart museets egna guider får guida. De är alla upptagna så vi går runt själva. Fotoförbud. Fasaden utifrån får fotograferas.

Stadsrundturen fortsätter med vad Kazakstans gamla huvudstad har att erbjuda. Jag aldrig ihåg om torget het Republiktorget eller Självständighetstorget. Jag borde ha det på papper.

Handavtrycket till presidenten. Där kan man själv också lägga sin hand. Kanske presidenten uppfyller ens önske?

Rakhat. Det är namnet på Kazakstans chokladfabrik nummer ett. Det doftar choklad långvägs. I affären är det kö. Tre expeditriser jobbar på för fullt. Här är det inte självplock. 

På gröna marknaden eller innomhusbasaren är det också fotoförbud. De gillar förbud här i landet. Är det de torkade ödlorna och gallblåsa från björn som är lite känsliga kanske?

Vi går in bakvägen till marknaden och jag blir lite lost. Efter 20 minuters egentid där jag med en resenär köper koreanska sallader går vi gemensamt genom marknadens mer pittoreska delar. Många koreaner tvångsförflyttades till Centralasien under Stalin. Nu är det ryska som är deras modersmål men den egna matkulturen har de kvar. Sen lunch på hotellet. Ledig eftermiddag. Imorgon väntar Kirgizistan.