Den gamla kolonialstaden Trinidad på Kuba. En hund knackar på och vill in. Typ. Hundar finns det gott om i detta land. De promenerar runt med den största självklarhet. Själva. Kommer hem när de fått sig en matbit. Kanske inte på krogen direkt, men på trotoaren precis bredvid.

Jag uppfattar som oftast hundar som hundar. Varken mer eller mindre. Fast med den här blev det annorlunda. Vit med svarta prickar där den står i kanske 15-20 sekunder och skrapar på dörren. Inte ett enda voff. Bara detta skrapande ljud mot ytterdörren som sedan öppnades och hunden steg in.

Kanske är det kontrasten mellan den svartprickiga hunden och den rosa väggen jag gillar. Kanske var det att hunden verkade så snäll, så human på något sätt. Därför blev denna bild något särskild. Åtminstone för mig.