Jag har svårt att föreställa mig något mer schizofrent än våra önskemål när det gäller resor. Bra mat och shopping. Storstadsliv. Inte för långt bort. Genuint, naturskönt och varmt. Prisvärt, mysigt och tryggt. Stad och land, nej förlåt, jag menade strand. Men sen kommer det: Gud förbjuda om där finns andra turister!
Hur ofta har ni inte hört just det? Det ska inte vara så många andra turister där! Ja, om det är svenskar är det kanske okej, men inte tyskar. Eller nej, det var förut. Nu är det ryssarna som blivit rysaren. När du åkte länge och väl, bytt plan i Doha, landat på Maldiverna, tagit båt till den ö som ska vara din i veckan som kommer, och sen hör du bara ryska…
Kolla dig själv i spegeln. Vem är du? Och så vill du inte ha några andra som dig vid din sida. Vid din solstol. Schizofreni. Kluvet för att prata talspråk. Vi vill ha det bästa av allt. Samtidigt bara för oss. Ge mig en storstad vid stranden med bästa maten och shoppingen. Nära till massor av upplevelser men låt mig vara ensam om det. Direktflyg ska det också vara. Ekvationen går inte ihop.
Jag var nog inte det perfekta intervjuobjekt för några tjejer från Young Press på ITB-resemässan i Berlin här om dagen. De ville intervjua mig om resetrender. Visst det finns trender. Olika länders turistmyndigheter satsar mer eller mindre pengar för att påverka dem. Trenderna alltså.
Vi vill som sagt ha det bästa av allt. Fast nu ska även resorna spegla ens personlighet och intressen. Det är det trendiga. Som om vi förut nöjde oss med annat? Resor som inte alls återspeglade våra intressen. Sven Hedin hade aldrig påbörjat sin första resa till Persien eller sina senare expeditioner om han inte vore intresserad. När charterturismen kom till Skandinavien för sådär 50 år sedan, var det för att människor faktiskt ville åka iväg. De ville ha både sol och grisfester och inget fel med det. De var intresserade.
Sen har resandet med åren självklart blivit mer tillgängligt. Att resa är inte bara för de med mycket pengar. Även de med relativt lite kan nu köpa en Ryanair-biljett som inte kostar skjortan. De som har mycket pengar är heller kanske inte lika rädd för att visa det. De kan betala för lyx eller åtminstone för att få saker på sitt sätt. Några tusenlappar extra för att en sol- och badresa även blir en träningsresa. För att vandringsresan inkluderar en trerätters med ett gott vin om kvällen.
Till de unga journalisterna svarade jag dock inte så genomtänkt, fast förhoppningsvis med lite sanningshalt ändå. Årets resetrender är precis som förra årets resetrender. Och året därförinnan. Vi vill ha sol, vi vill ha bad, vill ha storstad, vill ha sand. Inte svårare än så. Det äkta och unika. Klichéerna i kö. Vi vill ha allt, och allra helst bara för oss. Det blir något schizofrent över det.
Så mitt i prick! Tack för trevlig läsning till morgonkaffet, fortsätter gärna ”bläddra vidare” här hos dig.
/Marina
Du gör det igen, så bra krönika, älskar den! Jag tycker att bilder som avslöjare hur det egentligen ser ut vid turistattraktioner är bland de roligaste som finns. Där alla står och trängs för att få den där siluetten i två sekunder för att sen trängas bort av andra. tragikomiskt på något sätt.
Visst är det lite så! Man ser exotiska bilder på öde stränder – men sen vill man ha hotell med full service 😉 Vad det sedan har att göra med en psykossjukdom med vanföreställningar och hallucinationer är jag inte helt säker på, men det är kanske en annan diskussion… 😉
Oj, ser att jag glömt att svara här. Inte lätt att ha översikten när man är ute och reser. Jag tänkte nog inte samtliga diagnoskriterier när jag skrev schizofreni. Snarare den kluvna/delade/splittrade personligheten/psyket. Rent etymologiskt betyder ju schizo att dela/klyva något om jag fattat det rätt.
Jag får väl annars skriva en krönika om resenärers (och kanske färdledares) vanföreställningar 🙂
Jag gillade att läsa om din Pakistanresa, där fanns inte de nämnda problemen:) Förra året var jag i Nordkorea och även det bjöd på en unik upplevelse där för mycket turister känns som ett udda problem. Nu firar jag Holi i Indien och det är många ryssar men även många indier, något helt unikt för 15 år sen så det är väl bara till att njuta av förändringens våg:)
Tack för det. Ja de som vill ha ”allt” ska nog inte åka till Pakistan. Då lär de bli besvikna. Inte Nord-Korea heller, det är ju också en rätt så udda upplevelse. Var där för 13 år sedan och är lite sugen på att åka tillbaka, se om och hur saker har förändrats. Ha det så skoj i Indien, det är ett land jag har kvar att besöka. Jag gissar att det också är ett kontrasternas land vad som gäller turism. Några områden överexploaterade medan andra nästan helt orörda utan särskilda faciliteter. Och några kanske sådär lagom mitt emellan. 🙂
Haha no tourist please och helst inga fransmän men dom e ju överallt! Och please very cheap room but not dirty with a seaview! And snälla lite good mat utan kött bara grönsaker..och inte socker eller gluten. Bio också om det går. Ibland får man som man vill och ibland inte!
Hej Johnny
Skøn søndagskronik. Det er så sandt. Jeg oplever også det samme dagligt på arbejde på rejsebureau, hvor kunden ringer ind og ønsker det samme du skriver. Når de så får sandheden af vide bliver de irriterede og nogle gange får jeg det svar, at et andet bureau kan gøre det. Så siger jeg bare. Det er jeg glad for, fordi det kan jeg ikke. Bagefter tænker jeg – de bliver skuffet…. og de vender tilbage, fordi jeg var ærlig og oprigtig ☀️
Tak fordi du bringer pointen op.
De bedste hilsner fra Danmark
Bettina
Den helt öde stranden innebär ofta problem: inga kommunikationer, ingen mat, ingen toa… Tror därför att få söker ”inga andra turister”. Däremot är många stränder överfulla vilket knappast är mysigt det heller. Vad många söker är nog de där lagom exploaterade ställena. Och visst finns de! Jag skulle kunna ge dig massor av exempel! 🙂