Själva staden Marsaxlokk är kanske inte vackrare än andra städer på Malta. Det är i och för sig ett positivt betyg. Ett torg med en kyrka, en röd telefonkiosk och en asfalterad hamnpromenad. Några uteserveringar där kryssningsturister på dagsutflykt njuter av solen och en kall öl.

Marsaxlokk. Kyrka, kafé och telefonkiosk. Foto: Johnny Friskilä

Kryssningshamnen är i huvudstaden Valletta, men här, en ungefär 40 minuters bussresa sydost för huvudstaden, finns en annan sorts hamn. Det är den och fiskarbåtarna som är byns stora attraktion. I hela hamnen ligger de, luzzus som de kallas. Varje luzzu är målad i klara färger. Det är kanske i det gula, röda och blå att skönheten ligger. En ö som i stor grad består av brungul sandsten och som bygger sina hus av samma, behöver lite extra färg och i Marsaxlokk kommer kulörerna till sin rätt. Luzzu uttalas förresten lutsu och när vi väl är inne på uttal så uttalas namnet på staden Marsashlokk, alltså ett –sh-ljud istället för ett x.

Jag promenerar längs hamnen. En äldre man med en hund lika liten som gubben är gammal blir fotomodeller för en grupp amerikanska turister. En gullig seans och en kvinna i gruppen har faktiskt blått hår. Jag börjar tänka på det här med stereotyper…

Fin lite vovve… Ja i alla fall liten. Foto: Johnny Friskilä

Ett par fiskare reder ut sina nät. Det blir som två universum. Fiskarna gör det de varje dag gör. Mitt jobb är att titta på. Fota dem när de bara gör sitt jobb. De är vana, kanske trötta. Våra universum är parallella och inget mer. Två raka linjer som aldrig möts. Jag är dålig på smalltalk.

Jag tar bilder av hamnen. Båtarna som ligger där har var sitt registreringsnummer. Slutar det med bokstaven a tillhör båten en professionell heltidsarbetande fiskare. Slutar det med b tillhör den en deltidsfiskare och c innebär hobbyfiske. C-registrerade båtar får till exempel inte fiska med nät. Båtarnas glada färger är dock de samma. Det har däremot inte alltid varit så.

Det fanns en praktisk anledning till färgerna, mer än bara estetiken. Ett visst sätt med färger innebar att båten kom från en viss ort. Ute på det stora havet blev det också lättare att känna igen både ortsgrannar och landsmän. Som vi vet, Malta är en ö-nation, men det är inte så långt, varken till Italien, Tunisien eller Libyen.

Det är inte bara båtarna som fått färg. Foto: Johnny Friskilä

Det typiska för en luzzu är annars att fören och aktern, alltså framdelen och bakdelen på båten, är likadant utformade. En karakteristisk spets i var ende pekar uppåt. Tankar går lite åt våra egna vikingaskepp, och vem vet om och hur de var målade? En sak vet vi i alla fall, vikingaskeppen är gamla och även den typiska maltesiska luzzun har några år på nacken. Det sägs att den härstammar från feniciernas tid. Med andra ord, årtusendet före Romarriket!

Ett annat typiskt drag för luzzun är ögonen. Ett par ögon som skyddar mot det onda och som gärna är ditmålad i fören. Det blir nästan som ett lite ansikte, men det är svårt att se eftersom båtarna ligger därute i hamnen. Det är inte guld allt som glimmar och alla båtar är inte luzzus. En Kajjik är lite mindre än en luzzu och är spetsig bara i fören. Akten är platt. En Frejgatina ser ut som en vanlig roddbåt. Att börja skilja på dem är kanske lite överkurs för den genomsnittligt intresserade turist. Därför kallas de bara luzzu i turistlitteraturen.

Souvenirer att ta med hem, någon? Foto: Johnny Friskilä

Marsaxlokk med sina dryga 3500 invånare är mer än bara fiskarby. Den är även marknadsby. Söndagsmarknaden är känd, fast jag var inte där på en söndag. Alla andra dagar i veckan finns nere vid hamnen en mindre marknad. Här säljs allt från selfiesticks till kylskåpsmagneter. Det erbjuds bordsdukar, handdukar med kitschiga motiv, förkläden med påtryckta traditionella matrecept och mjuk maltesisk nougat som troligtvis är maltesisk av den enda anledning att den gjorts på Malta. Vi känner den bättre som fransk nougat och i Iran anses den vara iransk. Med tanke på hur god den är, är det kanske inte konstigt att många vill göra den till just sin.

En typisk luzzu eller tre… eller fem? Foto: Johnny Friskilä

Vid Marsaxlokk finns även Maltas el-kraftverk. Landets oljeterminal ligger här, och stora skorstenar i horisonten blir bakgrundsmotiv när jag fotograferar båtarna i hamnen. Någonstans måste industrin ligga. Resefoton kan ibland bli lite platta. Havet, en strimma land och himlen. Nu fyller båtarna plats i det som annars var blått hav. Skorstenarna ger liv till klarblå himmel. De ger även en ny dimension till bilderna. Det traditionella fisket mot det moderna Malta.

Jag stannar inte så långe i Marsaxlokk. Jag köper ingen nougat och äta ska jag någon annanstans. Marsaxlokk är ändå ett fascinerande stopp – om inte för annat så för att uppleva båtarna och våra parallella universum.