Det är lunchdags och min kompis Roberto drar mig in i en liten kiosk vid ett stort torg. Jag har några dagar på mig att utforska Antigua, en gång huvudstad i det som för länge sedan var kungariket Guatemala.

Idag är Guatemala republik, och Antigua turiststad. Barer, restauranger, souveniraffärer och språkskolor minglar blant gamla barockkyrkor och annan renoverad arkitektur. Hus i gammal spansk kolonialstil finns det gott om  här i Antigua, vid foten av Volcan de Agua – vattenvulkanen.

Inne i den några kvadratmeter stora kiosken smyger vi oss förbi disken, in till vänster, genom en dörr och där inne, utan en enda skylt och utan ett enda fönster springer två tanter i åttioårsåldern runt. Ja springa är kanske att ta i, men de rör sig i alla fall runt i lokalen medan de bär på tallrikar och grytor och stora flaskor med läsk.

Jag sätter mig ner i ett hörn. På väggen bakom mig  finns tavlor av både påven Johannes Paulus, Kristus med törnekrona och Madonnan med öppna armar, omringat av lidande. Roberto beställer in mat och två öl, för tydligen har vi hamnat på en aldrig så liten restaurang.

Ett litet guldkorn utan meny, med varken inkastare eller uteservering, där en äldre man äter sin soppa, och sin avokado med lime. Tanterna vill inte medverka så bilden får bli utan dem. Lokalen med plaststolarna, läsken, ölen, de religiösa tavlorna, den fula duken och den äldre mannen med sin soppa.

Efter litt kommer maten, en mustig gryta med kyckling. Mycket sås och mycket kryddor. Även avokado med lime. Och en öl. Jag äter min bästa måltid i Guatemala. 25 kronor per person vill tanterna ha, ölen inkluderat. Det får de. Sen ut igen, genom tillbaka till kiosken genom varulager och bakdörr. Ut i ljuset till gatstenarna på torget och alla souveniraffärer.