Det är lördag och jag går runt på måfå. Jag inser snabbt mitt misstag. Världens största resemässa, ITB i Berlin, är nämligen precis det – världens största. Jag befinner mig i en mässhall där länder från Centralamerika håller till. En lång kö av människor har bildats där ett reseföretag från Haiti håller hus. De delar ut tygväskor och det verkar som alla vill ha. Gratis är gott, fast det gäller tydligen inte för de mänger av broschyrer, posters, vykort, affischer och tidningar som skräpar på alla bord och i alla hörn.
Mitt misstag? Det var förstås att jag som ackrediterad frilans-journalist kom till mässan en lördag. Lördag är nämligen dagen då helvetet bryter loss i de 26 mässehallarna med tillhörande våningar som utgör ITB. Lördag och söndag är nämligen mässan öppen för alla som köper biljett.
Sen går det ett år. Jag tar tunnelbanans röda linje, U2, till Kaiserdamm och promenerar de kanske tiotals minuterna till Messe Berlin och mässhallarna. Visst finns det många sätt att ta sig till ITB, från många stora hotell går även schuttles, men jag är bekväm med tunnelbanan och att gå lite.
Jag har i alla fall lärt mig något. Den här gången är det onsdag, mässans första dag och tillträde enbart för reselivsbranschen och press. Som frilansande allt i allo har jag printat ut mitt presspass. Jag ansökte om det innan. Jag har visitkort i fickan och en liten väska på hjul. Tygväskor från Haiti i all ära, men det kan lätt bli tungt att bära. Gratis är som sagt gott.
Mässhallar efter region, efter bransch eller segment som det kanske heter. Mötesrum lite här och var, samt informatörer i västar som det står ITB på, men som inte vet så mycket när man frågar dem. Folk springer åt alla håll. Det är tydligt att tid är pengar, och visst, att marknadsföra sig här är inte gratis. Klart man då vill hinna så mycket som möjligt.Jag representerar dock bara mig själv.
Med möten, presskonferenser, seminarier och annat skoj gäller i alla fall en sak. Kom i tid, och ha med en bok. Att ta sig från a till b kan bli ett eget projekt. Det är inte utan anledning att det även inne på området finns egna shuttlebussar. 26 hallar. Sa jag världens största?
Sen kan de populära seminarierna bli fulla. Då släpps inga fler in och man får hitta på något annat. Aldrig har jag sett en sådan anstormning av tjejer i 20-årsåldern som när en vettig människa skulle berätta om Snapchat. Jag är inte riktigt där.
Hur turistbyråer använder sig av resebloggare i sin marknadsföring, var också ett tema på en föreläsning. Dock blev jag inte så mycket klokare. Det sades mest vanliga saker och jag kände det där behovet jag ofta känner för att räcka upp handen och säga nej, jag håller inte med. Fast man ska välja sina fighter och vad en bör lägga energi på. Särskild när en egentligen inte bryr sig så jättemycket.
Seminarierna och föreläsningarna är olika från år till år. Många av utställarna är de samma, så på ett sätt kan det bli lite tråkigt att återvända. Å andra sidan har kanske jag förändrats, samt mina intressen när det gäller resor. Ena året vill man fokusera på Ryssland. Nästa på Brazil, eller varför inte kryssningsresor?
Fester – det är där man träffar folk och socialiserar. Någon bra översikt över festerna är dock svårare att hitta på nät och hemsidor. Olika länder organiserar olika tillställningar för sina inbjudna gäster och ibland för dem som bara råkar befinna sig på rätt plats till rätt tid. Då kan det bjudas på palestinsk sprit och tysk öl, koreanska nudlar och taiwanesiska små fluffiga bakelser medan flygbiljetter och strumpor lottas ut för dem som lämnat sitt visitkort i en till ändamålet kruka. De restauranger som finns på mässområdet blir därför smått onödiga. Varför betala dyra euros för en varmkorv i bröd eller färskpressad apelsinjuice och äta på någon tråkig mellanstation, typ när man går från hall a till hall b? Var för det, när jag istället kan gå på den där taiwanesiska happy hourn, koreanska festen, indiska middagen eller hbtq-brunchen.
Jag har tur som pratar tyska. Nu är ITB i och för sig en internationell resemässa, men den arrangeras ändå i Berlin. Det är inte alltid att all information finns på engelska. Kanske den där azerbajdzjanska gratiskokboken finns i något enstaka engelska exemplar. Kanske inte Kan du tyska är det bra. Kan du inte, så kanske du missar den där ena boken, men annars klarar du dig rätt bra.
Aktiviteter. Georgierna har vinprovningar. Armenierna glömde av sin utannonserade sådana. Norge bjuder på bilder av fjord och fjäll. Sverige hade någon skådespelerska som föreställde Pippi Långstrump. Det blir självklart en del cirkus på en sådan mässa. Pakistanska pennor och turkmenska kylskåpsmagneter. Oman Air gav mig ett paraply, fast hur mycket regnar det i Oman? Den gick i alla fall sönder första gång jag använde den. Jag var inte i Oman då. Jag blev rätt så blöt.
Vad ska man då tänka på? Kolla hemsidan självklart. Kanske följa ITB på Facebook. Jag måste säga att jag inte är jättenöjd med deras informationsverksamhet. De slänger liksom ut ett pressmeddelande, efter ett tag ett till, men någon övergripande struktur ser jag inte. Jag gillar struktur.
Det var min lilla guide till ITB. Jag har nu varit tre gånger på världens största resemässa. Om några veckor åker jag igen. 8 -12 mars, onsdag till söndag. Dock skippar jag helvetet på lördag.
Är det något du undrar över när det gäller ITB? Ställ gärna frågor, kanske jag kan svara.
Till slut några länkar som kan vara nyttiga:
Program för föreläsningar och seminarier
Katalog över destinationer, segment och utställare
1 kommentar ›