Lahore i Pakistan är en rätt så okänd stad för resenären. Att vara skandinavisk turist här innebär gärna att vara ensam turist. Du är den enda icke-pakistanier du ser, kanske under hela resans gång. Det är inte så konstigt på grund av senare årens säkerhetsläge, men tiderna ändras, också i Pakistan.

Punjab-provinsens största och viktigaste stad är Lahore. Den kallas gärna Pakistans kulturella och kulinariska huvudstad. Trots att staden inte är landets riktiga huvudstad, politikerna styr från Islamabad, har Lahore det som kanske Islamabad saknar; en berättelse, ett kaos, en historia.

Jag listar tips på arkitektoniska sevärdheter, mina favoriter, de saker som jag tycker är måsten för dig som vill besöka Lahore. Här kommer ett av dem, Kejsarmoskén:

Badshahi Mosque

Badshahi Mosque (Kejsarmoskén) en eftermiddag i december. Foto: Johnny Friskilä

Badshahi Mosque, eller Kejsarmoskén på svenska, stod färdig år 1673. Den byggdes av den indiska stormogulen, kejsaren Aurangzeb som efterföljde sin far Shah Jahan efter att ha spärrat inne honom i fortet i Agra i nuvarande Indien. Jag nämner faren vid namn eftersom det var han som lät uppföra Taj Mahal. Den för oss näst intill okände Kejsarmoskén i Lahore är däremot sonens skapelse.

22 trappsteg tar dig upp till den plattform där du efter att ha deponerat dina skor för en krona eller två, barfota kliver in på innegårdens vita marmorgolv. Själva inträdet är dock ett gratis nöje. Badshahi är trots allt en levande moské som ännu inte fått för sig att ta betalt från utlänningar. Där, bakom de höga murar av röd sandsten, ligger mästerverket, moskén, och nästan glöder i eftermiddagssolen.

Höga åttahörniga minareter vid innegårdens fyra kanter. Lite mindre sådana, oktogonalt utformade bönetorn, vid själva moskéns fyra hörn. Tre kupoler av vitgrå marmor och jag förstår varför Pakistan önskar ha Kejsarmoskén på Unescos världsarvslista. Barfota promenerar jag över platsen.

Jag leker fotomodell. Foto: Johnny Friskilä

Folk ser på mig. Hälsar och ler. Människor är vänliga här. Några vill prata med mig. Andra vill ta foton med mig med sina mobilkameror. Några kan engelska, andra bara enstaka ord, till exempel welcome. Vissa har selfiepinnar i hög givakt. Andra ligger på moskéns utrullade mattor och ber. Jag är enda utlänning. Kanske därför moskén inte tar betalt? Här skulle inte finnas många att ta betalt från.

Inte långt bort ligger Lahore fort. Det är promenadavstånd och för en panorama-vy över Badshahi är det bäst att bege sig dit. Två killar kommer bort till mig. De har tagit bilder av sig själva, poserat i moskén, och vill nu ta bild med mig. De är också turister. Pakistanska turister från en annan stad. På besök i Lahore, vill se vad staden har att erbjuda. Idag erbjöd Lahore en blond skandinav. Jag börjar inse hur exotisk jag är. Vi fotograferar och tar varandra i hand, tackar och lägger handen mot hjärtat som folk gör här när de säger hejdå.

Nu ska jag hinna fortet innan solen går ner.