Vi vill åka till långväga stränder. Seychellerna, Maldiverna och Zanzibar. Samtidigt reser vi mer än någonsin till klassikerna. Rhodos, Kreta och Mallorca. Vi vill ha personlig service och vårt tålamod är tydligen kortare än förr. Är det för att hinna facebooka och instagramma glassen innan den smälter? Brännan försvinner ju trots allt inte lika snabbt. Vi ska visa vem vi är eller vem vi försöker att vara.

Numera tycker vi om att resa ensam, fast gruppresorna är också på väg uppåt. Vi gillar de smala koncepten, individualister som vi är. Fast ska de smala koncepten sälja, måste de bräddas för en större målgrupp. National Geographics tycker vi borde besöka Marrakech, Madrid och Moskva. Lonely Planet ger oss Finland, Oman och Colombia.

Ett glas apelsinjuice i Marrakech? Foto: Johnny Friskilä

Jag då, vart ska jag resa 2017, turist, resenär, resebloggare och färdledare som jag är?! Det är något med nischade resor i grupp. Till våren kommer jag leda en resa till Centralasien. Tredje våren i rad. Små grupper för den som redan har sett så många delar av världen att det liksom bara är Turkmenistan kvar, och vad finns egentligen där att göra? Kanske inget, förutom medeltida arkitektoniska underverk som ingen här hört talats om, brinnande hål i öknen, presidentstatyer av guld och lokalbefolkning som knappast sett en västerlänning på riktigt, förutom på tv och därför vill ta selfies med dig. Ja vad finns där att göra, förutom att äta stör-rom med sked en kylig ökenmorgon, eller dansa lambada till tonerna från husorkestern på en av huvudstadens mycket få utomhusrestauranger.

Vår i Centralasien. Piknick i Jeti Oguz-dalen, Kirgizistan. Foto: Johnny Friskilä

Till sommaren åker jag till nordvästra Ryssland. Två veckor med landsbygd, och kyrkor som gjordes om till gulager, koncentration- och arbetsläger under tiden då Stalin bestämde. I fångbarackerna bor människor även idag, fast inte som fångar, och mot myggen som då användes som tortyrredskap på de som tänkte lite för annorlunda finns nu myggmedel. Moskva ingår i resetrenderna, landsbygden knappast, för även om vi nu vill hitta de mindre pärlorna och leva som de lokala gör, så gäller det knappast för en byhåla i ryska Karelen eller på en ö mitt i Vita havet.

Till hösten åker jag kanske till Kaukasus igen. Samt Iran. Kanske. Jag har följd resenäringens utveckling i Georgien de senaste tio åren. Den är knappast att känna igen, framåt som en rymdraket. Azerbajdzjan går det trögare med, men där skulle jag vilja spendera mer tid. Där finns ett potential större än Baku. Huvudstadsflanerandet och restaurangerna i all ära, men jag har tagit mig runt i en Lada på landsbygden och vet vad som finns.

Om något land satsar på turism så är det dock Iran. De har ju också pengar, mycket mer än Georgien i alla fall. Vänligare turistland ska man också leta länge efter, om man inte tar sig över gränsen till Pakistan förstås, men det är en historia jag får ta vid senare tillfälle.

Mina reseplaner då, privat? Just nu är jag vid det punkt att det nästan är skönt att inte ha någon resa inbokad. Jag har saker att göra hemma. Skriva. Redigera foton. Som resebloggare skriver vi ju inte bara om resmål och trender. Vi skapar resmål och trender!

Algeriet – ingen resetrend med det första. Foto: Johnny Friskilä

Afrika. Kontinenten är stor, och jag har knappast kommit i startposition. Jag organiserade en privat rundresa i norra Algeriet för ett par år tillbaka. Jag gör det gärna igen. Marrakech har jag besökt, en vecka i Tunisien, någon dag i Kairo som barn, och mer än det har jag egentligen inte sett av Afrika. Därför funderar jag på en gruppresa med Intrepid, från Tanzania till Syd-Afrika. Afrika är ingen trend vad jag kan utläsa, förutom Etiopien och tydligen Marrakech som av någon anledning tilldelats rollen av Lonely Planet. De organiserade resorna till afrikanska kontinenten blir dock fler och fler. Det kan man också se hos svenska researrangörer. Jag har bekanta i både Kenya, Syd-Afrika och Nigeria. Kanske något att äntligen dra nyttja av?

Charterbolaget Ving har resor till Gambia. Några tror att jag, som reser till länder som Pakistan och Algeriet, inte gillar charter. Fast nej, varför skulle jag inte gilla charter? Inte om man gör charterresan till sin egen, och struntar i det där med service och kort tålamod. Inte ens på Gran Canaria behövde jag gå många metrar innan jag hittade supermarknaden med färsk kanin i kyldisken som knappast var tilltänkt en solhungrig nordbo. Åker jag en vecka till Gambia kan jag svänga förbi Senegal. Stannar jag två veckor, kanske Mauretanien vore något, och vem är inte sugen på det? Bara namnet sätter igång fantasin!

I julklapp fick jag en Lonely Planet guide över Brasil. Det är min pojkväns hemland och i februari ska han tillbaka. Kanske jag följer med. Karneval i Rio? Ipanema och Copacabana. Kött – i dubbel bemärkelse! En weekend i Paraguay förstås. Jag åker inte till Brazil utan att även åka till Paraguay. Om jag får välja förstås.

För ett år sedan åkte jag på kryssning i Karibien. En kryssning har sina fördelar. Jag kan läsa böcker och jag slipper att tänka på mat för den finns alltid där. Spriten är dyr och jag är snål, så jag dricker mindre, vilket gör att jag hinner läsa mer. En kryssning – ut från Buenos Aires vore något, men det bör vara via Falklandsöarna och kanske även Antarktis. En annan tanke är en kryssning i Indiska havet, och nu närmar vi oss något annat. Mauritius, Madagaskar, Seychellerna – trenderna! Fast nej, jag planerar egentligen inte det här för 2017.

Streetfood i gamla stan i Lahore. Hit vill jag tillbaka 2017. Foto: Johnny Friskilä

Av orter och länder jag redan känner till, kommer jag dock med största sannolikhet åka tillbaka till London. Jag vill alltid åka till London. Bara gå runt. Konstutställningar. Köpa kläder och dricka torr cider på pub med vänner. Jag vill också åka tillbaka till Pakistan. Sen oktober, efter min Iranresa. Höstfärgerna i Hunza-dalen. Öknen kring Bahawalpur och Multan! Jag hann inte med det i 2016, men jag har bilder i mitt huvud. Jag vet jag måste dit.

Sen kvarstår det bara att se, om det blir som jag planerat. Ibland blir det det. Ibland inte. För ett år sedan stod varken Madeira, Santorini eller Malta på min lista. Fast jag gjorde dem alla tre 2016, och hade det utmärkt! Så kommer det kanske bli i år också. Att ha det utmärkt på trendiga Rhodos, Kreta och Mallorca!