Plastros i vas genom estniska skogar… Foto: Johnny Friskilä

Transsibiriska järnvägen. Orientexpressen. Namnen känner vi alla till, även om tågresandet tyvärr inte är vad det en gång var. Allt ska gå så snabbt nu, vi ska fram till vårt mål så fort det bara går, och jävlar om man vänta några timmar extra på en flygplats.

Att vänta, ja det håller jag med om är tråkigt, vi vill ju bara komma fram. Eller vill vi egentligen det? Vad om resan i sig är målet? Eller åtminstone ett av målen. I år hade jag nöjet att vara färdledare på en tågresa från Stockholm till Ürümqi i västra Kina. Resan gick i och för sig helt till Hong Kong, men jag skulle bara leda genom första halvdel, genom Estland, Ryssland och Kazakstan.

Varför väljer någon att åka tåg från Sverige (iofs båten till Tallinn först) till Hong Kong? 28 dagar skulle det ta? Varför inte bara sätta sig på ett plan. Det snabbaste tar 10 timmar och det billigaste 17 timmar och kostar i skrivande stund 3462 kronor, vilket ju också är betydligt billigare än vad det skulle kosta att åka med tåg.

Genom tågfönstret… Foto: Johnny Friskilä

Svaret på frågan är resan i sig. Det handlar inte om att transportera sig från A till B, från Stockholm till Hong Kong. Upplevelsen av själva transporten är det vi vill åt. Det vi betalar för är att njuta av själva förflyttningen, se vad som händer undervägs, träffa folk, kunde gå av på en station, köpa en öl och en rökt fisk i en kazakisk byhåla där annars aldrig skulle sätta sin fot. Träffa skolklasser och farbröder, och okej, korrupta kazakiska tulltjänstemän klarar jag mig faktiskt utan. Det är från ett tågfönster se när solen går upp, de ryska stugorna med träsniderier vi passerar och tåget evigt dunkande, bultrande, hostande och harklande.

Gissa om jag blev glad när jag upptäckte att det finns ett annat tåg som jag aldrig hört talas om, men som skulle kunna vara en klassiker. Eller vad säger du om Moskva-Paris?

Foto: Johnny Friskilä

Ryska järnvägens tåg nr 23/24 är det som kör sträckan Moskva-Berlin-Paris. Mina tankar skruvs på en gång tillbaka i tid, till 1930-talet, till en Hercule Poirot-film, till restaurangvagnar med vita dukar och vagnsbetjänter i uniform. Nu finns det kanske wifi på tåget som det gör mellan Tallinn och Moskva, men ändå – det låter klassiskt, som något jag skulle vilja göra. Sitta vid den vita duken, äta middag med fint bestick och se städer och landsbyar flyta förbi i både snabb och sakta takt. 39 timmar senare ankomma målet. Fast målet? Var inte målet just resan i sig?

Biljetter finns i både VIP-, 1- och 2 klass och kostar från 20.000 rubel och uppåt. Det vill säga nästan 3000 kronor för billigaste liggvagnsbiljett och här är kanske lite av den moderna tågresans utmaning, priset. Dock har ryska järnvägen lite olika roliga erbjudanden, t ex blir det 35% födelsedagsrea om man reser samma vecka som man fyller år!

Ryska järnvägens nätsidor på engelska är sökbara och det finns en egen sida för ryska järnvägens internationella avgångar. I följande länk finns fler detaljer om tåget mellan Moskva och Paris och RZjD som förkortningen låter finns också både Facebook och Instagram.