Don Casimiro och hans fru. Foto: Johnny Friskilä
På östkusten av Mexico, nära fastlandsstäderna Cancun och Playa del Carmen ligger Cozumel. En paradisö skulle jag kanske kalla det om jag hade använt ett mer klichéartat språk, men populär måste den i alla fall vara. Kryssningsfartygen ligger i rad vid de två hamnarna som byggts för ändamålet. Turismen är öns industri.
Det är Pat som möter oss. Oss är mig, min mor och min kompis Jari, och Pat, det är en kanadensisk pensionär som bor på ön sedan flera år tillbaka. Hon har lovat att visa oss denna ö som nu är hennes hem och möter oss därför i den hamn som ligger några kilometer söder om öns huvudort, San Miguel. Med en namnskylt i handen och ett leende på läpparna hittar hon oss i det hav av taxichaufförer, utflyktsförsäljare och erbjudare av olika slag som samlat sig i hamnen. Turismen är som sagt öns industri.
Don Casimiro och hans fru. Foto: Johnny Friskilä
Vi har bara en dag på Cozumel. Så är det med de flesta som kommer hit, för är det inte charter så är det kryssning, eller så har man som Pat hittat sitt paradis. En dag är inte mycket konstaterar vi, men det ger oss ändå en smak av denna ö som bara är 48 km lång och 16 km bred på det bredaste. Det är dessutom bara södra hälften av ön som har ett bra vägnät och där människorna bor, och vi sätter därför kursen söderut, till det lilla samhället El Cedral, en gång centrum för öns månghundraåriga mayakultur.
Don Casimiro och hans fru. Foto: Johnny Friskilä
År 1518 kom spanjorerna hit och enligt legenden hölls den första katolska mässan i México just här. Resterna av ett gammalt mayatempel finns att se. Dock, har man sett andra arkeologiska utgrävningar är kanske inte El Cedral något som direkt imponerar. Ett mindre stenhus i två våningar, övergrodd av mossa, i skuggan av ett stort träd och bredvid en lika stor souveniraffär. Den säljer krimskrams och svart korall och på andra sidan det lilla torget med sina träd och palmbladspaviljonger ligger et tequilamuseum. Att kalla sitt etablissemang för museum är kanske en bättre strategi än att kalla det för affär – konceptet verkade dock gå ut på ett. Här finns även en kyrka, men var finns det inte det?
Glada färger på ortens hus. Foto: Johnny Friskilä
Samhället El Cedral har ändå sin charm i det jag springer runt i de omkringliggande gatorna och fotar färggranna hus med stråtak. Iögonfallande är statyn av Don Casimiro Cárdenas och hans fru, Dona Victoriana Tapia. Denna staty har en historia, vilket statyer ofta har. Det sägs att under det mexikanska inbördeskriget 1847, en plats på det mexikanska fastland, gick en grupp mayaindianer till attack. Casimiro hade tillsammans med några vänner gömt sig i en kyrka men indianerna upptäckte dem och gick loss på dessa försvarslösa vita kristna med sina macheter. Många dog, men Casimiro höll korset i sin hand och som ett mirakel vaknade han till när attacken var över, och från sina döda, sönderhackade vänner flydde han och hamnade till slut i El Cedral på ön Cozumel. Han lovade gud att varje år hålla en fest för att prisa korset, och varje vår än i dag hålls en stor fest i El Cedral där Casimiro och hans fru står staty på torget och mayatemplet ligger förfallet bredvid.
1 kommentar ›